Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Nilsson, J. A. Tingstadius och kyrkohandboken av 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. TINGSTADIUS OCH KYRKOHANDBOKEN AV 181 I
295
bindas med det föregående utan (.) vid under. I stället för: Wi
tacke dig för dina under (hvilket bordt gå ut); i stället för den
fattiga tavtologien, prisa, ära, tacka, samt i stället för de tre O som
här vist icke behaga, hade detta alt kunnat heta: Wi prise Dig, wi
tillbedje Dig; Dig Herre Gud! Dig Evige Fader, Alsmägtig; Dig
Jesu Christi, verldens Försonare! Dig Helige Ande, Sanningens,
nådens, fridens Ande. Amen!
På detta sätt har man undvikit att besvara den svåra frågan,
som lätt uppstår, hvarföre Fadren två gängor, innom samma rad
kallas Gud, men att hvarken Sonen eller den Hel. Ande fått detta
namn.
Efter denna doxologie, som altid bör wara kort, och altid
förlorar af sin längd, synes det hafva varit vackert att nedfalla till
hjertats språk och enfald: Käre wänner. Efter vi nu etc.
Uti tilläggningen: Evig som du etc. är blandning af doxologie
och bön. Stilen ojämn, stundom mörk, t.e.
uplys vårt förstånd i din kunskap. Borde väl heta med och icke
i. Kännedom är mer än kunskap. Heldre lär oss rätt känna Dig
i din wishet, magt och nåd osw.
Lär wåra hjertan bära Dig offer etc. Det är förståndet som
läres, men hjertat helgas, Helga eller bered vårt hjerta att bära etc.
Det myckna nåd som inom tre rader upprepas, gör missljud, nåd
och förlossning, nåd och mildhet. Hör nådigt etc. Ordet nådigt är
dessutom så nedstämdt i dagliga bruket, att det ogerna må nyttjas
till Gud.»
Kritiken är typisk för Ödmann, som alltid var benägen för
ett skolmästaraktigt nagelfarande ord för ord. Den gör icke på
något vis rättvisa åt T:s storartade konception. Förhållandet
mellan T. och Ödmann var ju synnerligen spänt genom deras
ryktbara strider i bibelkommissionen. Det intressanta i denna
recension" är, som nämndes, just argumenten för alternativen
vid ingressen.
Var hade T. fått uppslaget till sin Introitus? Jes. 6: 3
kommer ju genast i tankarna, men även Gravanders hänvisning
till ii8:de psalmen förtjänar observeras. Ur Tingstadii
översättning av denna psalm må följande verser, som ha givit återklang
i hans utkast, anföras:
»Täcker Herran, ty han är mild, ty Hans godhet varar
evinnerligen» (v. 1).
»Tu äst min Gud, tig vill jag tacka: min Gud, Tig vill jag
prisa» (v. 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
