Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Nilsson, J. A. Tingstadius och kyrkohandboken av 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 HOLGER NILSSON
Till v. 19 »Upplåter mig Helgedomens portar, att jag må
ther ingå och tacka Herran», skriver T. denna not: , . . »Under
procession och sång nalkas nu menigheten Templets portar, för
att der ingå och ytterligare hembära den Högste sina
tacksä-gelseoffer, ...» I konceptet läsa vi: »Se . . . till ett folk,
samladt i Tin Helgedom, att tillbedja Tig, tacka Tig för Tina
välgerningar» etc. . . . »lär våra hjertan att bära Tig heliga offer
af en sann gudaktighet»!
Tydligen har T. i hög grad fått inspiration av n8:de
psalmen.
Baelter citerar efter Haeffner (s. 233), att doxologien icke
alltid vid utförandet tog sig så bra ut som på papperet,
varför han satt musik till den. Om Haeffner haft någon kunskap
om dess oratoriekaraktär har jag ej kunnat avgöra. Bäst är
väl att lämna detta uttryck därhän och nöja sig med det
antagandet, att T. möjligen kan ha tänkt sig, att inledningen
skulle vara alternativ, men att han troligare avsett den att bli
vad den verkligen blev, nämligen högmässans regelbundna
inledning i stället för den äldre.
Hur raskt bladet vände sig i kyrkans historia efter 1810
kommer även i handboksfrågan till synes. Hade man tidigare
nästan uteslutande haft beröm för handboken, blev uppfattningen
av den snart kritisk på åtskilliga punkter, och jag vill här
anföra ett exempel på hur man bedömde Tingstadii doxologie redan
efter tio år. Dåvarande kyrkoherden i Stockholm, J. J. Hedrén,
sedermera biskop i Karlstad och Linköping, mest känd såsom
Karl Johans biktfader och en skicklig och durkdriven
riksdags-och finansman, höll 31 okt. 1821 ett tal på Stockholms
Prästsällskap (tr. Sthlm 1821) om liturgiken. Han säger här s. 33,
sedan han s. 26 angivit syndabekännelsen, ordets betraktande,
bönen, nattvarden och välsignelsen samt sången som
gudstjänstens huvuddelar:
»Det har icke undfallit de senaste reformatorerna af vår
liturgik, huru olämpeligt gudstjenstens början sker med en
förmaning, deruti församlingen erinras om just samma sak,
hvilken den sjelfmant för hela dagen nödvändigt måste hafva
påtänkt. Men denna förmaning har dock det för sig, att den
erkänner oss vara arma, elände syndare, som behöva nåd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
