Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Nilsson, J. A. Tingstadius och kyrkohandboken av 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
HOLGER NILSSON
Vidare ha orden: »Thenn stiftning är helig» utvidgats (troligen
av Tingstadius själv) till: »Thenne stiftelse är helig: Helige äro
thess förbindelser: Heliga thess ändamål» (1798).
I sin helhet lyder allokutionen 1811 så:
»I Guds, Faders och Sons och den Heliga Andas, namn. Dyre
Christne! Äktenskapet är af Gud sjelf stiftadt, till Samhällens
bestånd och till förenade makars inbördes hjelp, att lätta lifwets
mödor, mildra mötande bekymmer, och igenom en sorgfällig uppfostran
bereda efterkommandes sällhet. Denna stiftelse är helig. Helige
äro dess förbindelser: Heliga dess ändamål. Mannens pligt är, att
älska och ära sin hustru, och, genom förstånd och wälwilja, mer
och mer söka att winna hennes förtroende. Så bör ock hustrun
med kärlek och tillgifwenhet möta sin man, ömt deltaga med
honom i omsorgen om deras hus, och så skicka sig, att hon må täckas
den make, hwilken hon gifwen är till hjelp. Man och hustru böra
det wäl besinna, att de ingått i det stånd, der deras gemensama
sällhet fordrar, att de å ömse sidor obrottsligen hålla deras
äktenskapsförbund, igenom sorgfällig uppmärksamhet på sig sjelfwa och
sina pligter, söka att förtjena hwarannans aktning och kärlek, samt
städse förelysa hwarannan i en sann Gudsfruktan. Ty ligger der
magt uppå, att bedja Gud om en sådan maka, hwilkens hjerta, öppet
för sanning och dygd, känner sina pligter och sällheten i deras
utöfning. Då begynnes och fortsättes äktenskapet efter Guds wilja.
Då främjas igenom denna förening den högsta lycksalighet på
jorden. Dertill vi ock öfwer detta Brudpar bedje den Allsmägtiga om
nåd och wälsignelse.»
Vi komma så in på frågan om Tingstadii andel i
dopritua-let. Vi ha att utgå från Seth Wallquists ord i
begravningstalet om »vår Kyrko-handbok, der Capitlen om
Högmässo-Guds-tjenster, om Döpelsen och Brudvigseln, flera att förtiga, äro af
honom ord för ord författade». Detta innebär naturligtvis en
överdrift. Vad döpelsen beträffar, så har jag icke funnit något
koncept av T., men en närmare undersökning ger, åtminstone
vad ingressen beträffar, samma resultat som de föregående, 1793
års förslag av v. Troil har en inledningsallokution, som är en
med lätt hand gjord revision av den äldre. I 1798 års förslag
åter uppdyker en ny text, visserligen till sin förra hälft i stort
sett överensstämmande med v. Troils, men vars avslutning på
ett karakteristiskt sätt förråder neologiens skrivsätt. Detta
förslag blev så gott som oförändrat antaget. I förra delen är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
