- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugunionde årgången, 1929 /
19

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTSTUDIER TILL’ BIRGITTAS REVEL ATI0NER

19

texten, sora här bestämt skiljer sig från latinet. Utan tvekan
tillerkänner steffen denna del av autografen stor beviskraft.1 »Då
Birgittas eget utkast ord för ord ingått i den svenska redaktionen
på ett ställe, skall man ha ovanligt mod för att våga påstå, att
detta icke har kunnat ske på något annat ställe. I synnerhet
då det av jämförelse mellan texterna framgår, såsom ovan visats,
att den svenska texten i några fall måste vara både riktigare
och ursprungligare än den latinska.» Härmed vill dock steffen
ej ha påstått annat, än att den svenska textens redaktör på vissa
ställen varit i tillfälle att begagna Birgittas originaluppteckningar.
Steffen förklarar nu rentav, att han anser den svenska texten
»till allra största delen» vara en återöversättning från latinet och
tror sig kunna prestera de förut saknade bevisen härför. En
konstant olikhet mellan den svenska och den latinska texten
förefinnes däri, att svenskan återger ett latinskt uttryck,
substantiv, adjektiv eller verb, med två ord.2 Antingen återgiva dessa
tillsammans det latinska uttryckets grundbetydelse3, eller också
är det ena en ordagrann översättning, medan det andra står
mer eller mindre pleonastiskt. Denna genomgående olikhet kan
ej få lämnas utan avseende, helst som man av den ena
autografen finner, att Birgitta själv älskat sådana dubbeluttryck. Den
svenska textens redaktör har lagt märke till den stilistiska
åtskillnaden och efterbildat de från Birgittas egenhändiga
uppteckningar kända dubbeluttrycken även på de ställen, där han måst
tolka den latinska texten utan tillhjälp av Birgittas utkast. Hans
»obestridliga skicklighet» har satt honom i stånd att leva sig in
i Birgittas eget uttryckssätt. »I vilket fall som helst synes det

’ A. a., s. 327. Då autografen i sin helhet avser politiska förhållanden

i Sverige, förefaller det underligt, att Birgitta — därest Steffens
uppfattning om skälen för den enligt hans uppfattning av Birgitta själv företagna
omredigeringen vore riktig — ej ändrat de i början och slutet av B 2
förekommande spådomarna om att en infödd man skulle komma på tronen
efter Magnus Eriksson. I synnerhet på denna punkt gälla steffens ord,
att händelserna »utvecklade sig på ett helt annat sätt, än vad Birgitta önskat
och väntat» (omkring år 1361).

2 T. ex. »höfdinge ok mäktogh», »princeps» (I: 16); »thäkt ok liöfift»,
»gratum» (V: 1); »skal bedröfwa oc myrkia», »obscurabit» (VIII: 28).

3 De utgöra alltså vad man grammatiskt kallar hendyadyoin. I det
följande användas uttryck av detta slag som nyckelord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1929/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free