Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
SALOMON KRAFT
Till slut bör även här omtalas, att till tryckningen priorn
Petrus’ deposition genomgåtts och fått lämna material till Extra:
92—109 och att Extra: 110—112 och 116 ej förekomma i
någon känd tidigare handskrift.1
med codexens komplettering ined i margen införda additioner — vilka alltså
bilda det fjärde textskiktet i handskriften — företagits vid allt
tilläggsmaterial. Westman har (a. a., s. 46) det vaga uttalandet, att handskriften
försöker få in alla tillägg under en fortlöpande numrering. Denna kan
självfallet ej ha blivit gjord, förrän marginalsupplementen tillkommit, vilket
skett någon tid innan texten gått i tryck och ej med ledning av Ghotans
text, såsom Westman (ibidem, not 5) antager. Dennes förmodan faller
redan på orimligheten av att upprätthålla en gammal numrering efter den
tryckta textens tillkomst. Att numreringen inkommit från den codex, varur
de i margen införda additionerna hämtats, framgår därav, att på vissa
ställen nummer ej blivit ditskrivna, med påföljd att luckor uppstått. En
sådan finnes t. ex. i följande additionsrad, där jag inom parentes angiver
den främmande ordningsföljden: IV: 23 (54), 32 (—), 34 (56), 51 (57) etc.
Westman (a. a., s. 268) har funnit numreringen ifråga vara följande:
några Extravagantes utan spår av Ghotans ordning, IV: 131 —135, additioner
till lib. I—VI, vidare VI: no—122, additioner till lib. VII och ånyo ett
antal Extravagantes. Den text, som numreringen hämtats från, har haft en
yngre kapitelföljd än den Extravagantes-uppteckning, från vilken Johannes
Johannis fått de Extravagantes, varmed han kompletterade Cod. Falkenberg.
Även andra skäl tala mot antagandet, att de textstycken, som stå i
margen, införts efter den tryckta upplagan. Declarationen till 1: 3 innehåller
sålunda icke anspelningen på den uppenbarelse, som Birgitta mottagit vid
Matthias’ död. Att kap. III: 13 avser en biskop i Linköping, meddelas ej
i Cod. Falkenbergs marginalanteckning. I declaratio till IV: 32 saknas
orden: »Et ista reuelacio completa est vbi loquitur de pulpito», d. v. s. den
ena av de två allusioner på uppenbarelsen om tre konungar inför domen,
vilka finnas i Revelationerna (jfr Steffen, a. a., s. 294). Additionen till
VI: 28 har från Ghotan avvikande textlydelse, i det att den tryckta
textens »nec erit tibi finis» motsvaras av »nec erit penarum tuarum finis»,
vilket också dementerar förmodan, att avskrivning förelegat. Ett ytterligare
skäl är, att t. ex. declarationen till VI: 18 ej förekommer i codexen, medan
däremot t. ex. tillägget till I: 13 härbärgerats både bland Extravagantes och
som marginalsupplement.
1 Detta enligt Westman (a. a., s. 47), som dessutom observerat
marginalnumreringen i priorn Petrus’ deposition (i Cod. Holm. A 14) vid de
Extravagantes, som senare ingått i Ghotans andra grupp. Med tillhjälp av A & P
(inklusive Biktfädernas Vita) kan man ofta klargöra revelationers genesis
och ursprungliga text. En bättre textgestalt kan man understundom erhålla
genom att låta de versioner, som förefinnas resp. i A & P och bland
Reve-lationes, supplera varandra. I nedanstående citat finnes det främre kursi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
