Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. TEXTSTUDIER TILI, BIRGITTAS REVELATIONER
7 I
stundom råkat återgiva Birgittas ord mindre noggrant, beroende
på medeltidens ringa månhet om en översättnings trohet mot
originalet.
I den på Cypern undfådda revelationen Extra: 49, det enda
ställe, där enligt WESTMAN Birgitta tilldelat någon biktfader en
självständig uppgift, kan nämnde forskare ej inläsa, att Alfons
till huvuduppgift haft att frånskilja allt, som ej ägt »sensum
catholicum». Vidare konstaterar WESTMAN en bestämd differens
mellan Alfons’ granskarverksamhet resp. före och efter Birgittas
död. Då Birgitta ännu var i livet, voro hennes ord Guds
ord genom hennes mun, vilka biktfäderna helt visst ej ville
korrigera utan blott kungöra. Efter hennes frånfälle inriktades
allt på att åt henne förvärva kyrkans högsta äresbetygelse, och
givetvis ville man då undanröja även de hinder för
kanonisa-tionen, som legat i hennes egna skrifter. Alfons har emellertid
ej bortskaffat hindren genom att företaga dogmatiska
retuscheringar. Han har i stället jämnat vägen för helgonförklaringen
genom att anställa ett lämpligt urval av texter. Frånvaron av
Tractatus ad pontifices med dess mot Urban V och Gregorius
XI riktade revelationer ådagalägger sålunda, att kyrkopolitiska
konsiderationer trängt sig fram, men inte heller här kan man
finna spår av en genomförd dogmatisk kritik.
Att en sådan ej varit med i spelet, finner WESTMAN vara
ytterligare bestyrkt av Matthias’ prolog och Alfons’ inledning
till Liber ad reges, Epistola solitarii ad reges. WESTMAN
bemöter uppfattningen, att dessa arbeten lägga största vikten på att
bevisa uppenbarelsernas ortodoxi. De ha tyngdpunkten på ett helt
annat håll. Prologen till lib. I hävdar Birgittas gudomliga sändning
och Guds förhärligande genom Birgitta, den i ödmjukhet och
fromhet verksamma. I det av Alfons författade företalet till lib.
VIII lägges tonvikten dels på analysen av Birgittas levnads hela
religiösa anläggning, dels på undersökningen av visionernas
beskaffenhet. Birgittas rättrogenhet är en självklar och obestridd
sak, som blott i förbifarten beröres. Tvivlet levereras senare,
i ett isolerat fall på 1380-talet och med större energi först
av baselmötets teologer. Då måste »birgittinerna» ge sig in på
på Birgittas egenhändiga uppteckningar: den birgittinnorska texten och vissa
partier i den fornsvenska redaktionen.
7 — 29191. Kyrkohist. Arsskri/t ig2g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
