Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
editionens textkapitel Extra: 80, vilka textstycken båda nära
ansluta till primäruppteckningen B 2, genom sin blotta existens,
att delar av revelationen VIII: 56 bokförts var för sig av de
svenska biktfäderna. Alfons har själv fästat stort avseende vid
den revelation, som varit avsedd att bilda »konungabokens»
effektfulla slutkapitel. Detta framgår av den utförliga
redogörelse för innehållet i revelationen som han i förordet lämnar.1
Alla här gjorda iakttagelser torde berättiga till
konklusionen, att det är Alfons’ anda, som svävar över den litterära
utformningen av den grandiosa avslutande domsscenen i VIII: 56.
Medan Birgitta-autografen håller oss kvar i den faktiska
verkligheten, sådan den gestaltar sig i de svenska stormännens
mel-lanhavanden med sin konung, lyfter oss den starkt överarbetade
revelationen upp i den augustinska historieuppfattningens
abstrakta värld.
Hur ett kortare textkapitel kan röja en av Alfons företagen
bearbetning, framgår av STEFFENS undersökning av VIII: 16.
Själva revelationen, som innehåller Birgittas ofta återgivna
varning för »vargen», d. v. s. Valdemar Atterdag, är försedd med
följande ingress: »Filius Dei loquitur ad sponsam de quodam
sagaci homine adulatore, quem rex quidam volebat exaltare et
in consiliarium recipere, dicens». I STEFFENS härtill fogade,
utmärkta kommentar påpekas2, att de inledande orden ej passa
på den danske konungen utan förefalla åsyfta någon relativt
1 »Et vltimatim in hoc libro ostenditur eis ex ore sedentis in trono
gladius bis acutus, id est iusticia Dei terribilis super aliquos reges(!), qui in
vita sua regno et corona propter peccata eorum priuati et mörte mala et
vituperosa isto diuine iusticie gladio occisi sunt, et eciam iusticia Dei
terribilis contra aliquos reges mortuos, quorum animas prefata sponsa Christi in
diuino iudicio miro et districto modo iudicari et condempnari videbat, vt
regibus ex hoc ostendatur modernis, quam acutus et seuerus est iste gladius
diuinus, qui cum vna acie acuta scindendo punit aliquos in honore et vita
per humilitatem et mortem, alios vero cum alia acie acuciori punit post
mortem in animam per penam horribilem et dampnacionem eternam, vt sic
omnes reges et principes sciant, quod apud Deum non est accepcio
personarum, sed omnes intelligant, quam districtum ante et post mortem
iudi-cium diuinum exspectant, quantumcumque et qualiter in suis agendis Deum
formidando timeant».
2 Steffen, a. a., s. 169, not 1. Jfr nedan s. 166, not 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
