Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALOMON KRAFT
i hans Europa-beskrivning avfärdas Norden med: »Post hane
(= Alaniam) Dacia, ubi et Gothia.»1
Utvecklingens gång framstår i öppen dager. Parafrasens
upphovsman har inordnat det han hämtat från Isodorus o. a.
under en s. a. s. nordisk aspekt, även om just »Swerike oc
Götland» för honom blivit »älzsta land oc bygdher thenna wägh
Iorsala haff».2 I Birgitta-revelationen har under intryck av penta-
’ Etymologiarum, lib. XIV: cap. IV (Migne, Patrologiae 82, sp. 504).
2 V. Söderberg har beträffande Nicolaus Ragvaldis bekanta tal vid
baselkonciliet hösten 1434 gjort gällande, att den dåvarande växjöbiskopen
lancerat den »gotiska teori», som något senare kommer till synes i
Prosaiska krönikan och hos Ericus Olai och som, väl vårdad av Johannes Mag-
nus, en gång skall nå sin kulmen i Atlantikan (Söderberg, Nicolaus Rag-
valdis tal i Basel 1434, i Samlaren 1896, s. 194; jfr samme förf., Nicolaus
Ragvaldi och baselkonciliet, i Bidrag till Sverges medeltidshistoria tillegnade
C. G. Malmström, 15, s. 14 och s. 34). Den götiska linjen framträder —
såsom av ovanstående framgår (jfr Steffen, sist a. st.) — tydligt redan
på 1340-talet. (Den torde i själva verket kunna följas åtminstone till
1200-talets förra hälft; se om Bartholomæus Anglicus’ De proprietatibus rerum
Tunberg, Stora Kopparbergets historia, I, s. 34 ff., speciellt s. 44. De
litterära källor, varur den yngre, mera utformade gotisk-götiska teorien
framvuxit, äro samlade hos G. Löw, Sveriges forntid i svensk
historieskrivning, I.)
Även från 1370-talet föreligger ett bidrag till göticismens historia. I
en rad i det närmaste likalydande brev, utställda 1376—77 av Sveriges
konung, biskopar och högfrälse, förklaras Birgitta vara »ex nobiliori gentis
Gottorum prosapia oriundam» (A & P, s. 49—51; se närmare om brevens
dateringar och utställare Höjer, a. a., s. 105 f.; till grund för övriga
skrivelser har den legat, som 9/io 1376 avsänts av ärkebiskop Birger och två
suffraganbiskopar på hela svenska prästerskapets vägnar; ibidem, s. 47). Av
stort intresse är, att man påträffar samma vändning i kejsar Karl IV.s för
övrigt annorlunda formulerade skrivelse (A & P, s. 53; i londonmanuskriptet
av A & P och i riksarkivets Cod. A 26, fol. 51v f. återfinnes en i A & P,
s. 52, not 12 avtryckt »littera supplicatoria omnium nobilium regni Swecie
ad Karolum imperatorem pro negocio canonizacionis beate Birgitte cum
Vrbano papa vj. promouendo»; häri omtalas Birgitta såsom »quondam illustris
principissa regni Swecie»), Vidare omtalar den påvlige prokuratorn, att
konung Albrekts brev varit beseglat med sex sigill, däribland »serenissimj
principis domini Alberti, regis Gottorum» (A & P, s. 43), under det att i
konungens skrivelse det sedvanliga epitetet »Swenorum Gottorumque rex»
kommit till användning (ibidem, s. 48).
I slutkapitlet av Epistola solitarii säger Alfons av Jaen, att Liber ad
reges tillkommit »per — — — visionem — — domine Birgitte, quondam
serenissime principisse Nericie de regno Swecie, que nata fuit — — — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
