Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
quasi Celeste et quietum et iustum esse deberet, nunc turbine
tribulacionum agitatur et iniquitatibus et exaccionibus conculcatur.
Nec mirum, quia rex et regina, qui tanquam söl et luna
fulge-bant, iam denigrati sunt sicut carbones, quia a moribus et
vo-luntate immutati sunt.1 Hominem quoque de radice viperea
eleuauerunt, vt prosternunt amicos et simplices meos.»2 Här
ställes alltså drottningen helt i paritet med konungen; hon är
lika kolsvart som han.
I tillägget till revelationen VIII: 16 ställer drottning Blanka
konungen rentav i skymundan. Additionen har i sin helhet
följande lydelse: »Filius loquitur: ’Domina illa, prius mihi cara,
nunc conuersa retrorsum, querit de semine lupi fruetum coniugij
de fructo suo contra voluntatem meam et verba mea. Ideo scito
pro certissimo, quod de fructu eius non gaudebit, nec radices
altas dabit semen eius, nec incole gaudebunt de herede, quia
rex iusticiam non habuit ad regnum, quia minor supplantauit
maiorem». Det är drottningen, som här framställes som
huvudagerande. Det är hon, som eftersträvar en äktenskaplig
förbindelse mellan sonen och »vargens» dotter. Det är därför också
hon, som ej skall få »glädja sig åt frukt» och vars säd ej skall
slå djupa rötter.
Andersson3 påpekar, att Libellus’ framställning i huvudsak
överensstämmer med Själlandskrönikan beträffande
överenskommelsen mellan Valdemar och Magnus 1359; enligt Libellus
erbjuder emellertid Blanka den danske konungen hela Skåne, medan
i krönikan blott Hälsingborg är i fråga. Sistnämnda källa låter
ej Blanka spela någon roll vid avtalets ingående. Additio till
VIII: 16 motiverar en bestämd skepsis gentemot anderssons
uppfattning, att pamflettskribenten genom att göra Blanka till
huvudpersonen såväl vid det skånska förräderiet som vid Eriks
död4 »fullföljt sin tidigare påbörjade svartmålning av henne».
Här berörda revelationsstycke företer nämligen en Blanka-fientlig
»tendens» i fråga om det den svenska aristokratien irriterande
1 Kol-liknelsen är ett äkta Birgittauttryck. Det finnes i den »norska»
versionen av I: 50 (»ok {je säm swarte ära säm kul af syndelikom gerningom,
{je varda firi Jjina böön skäre säm ein sool»). westman, a. a., s. 67.
2 Jfr Steffens översättning av den fornsvenska versionen (a. a., s. 177 f.).
3 A. a., s. 164, not 1.
4 Se härom nedan s. 165 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
