Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER I 3 I
moder jonfrv Marie til heder, ther til oc karlikar maghe ater koma
ok okas j mannom, Gudz vredha måge leggias oc rikenu sith
röktas, ödmywkt vexa oc rætuisa yknas, gothar gambla
sith-venior vptakas oc saninde fölgias i ordhom oc gerningom,
swa som ær en almenniliken tiænist til vare fru closterstadh oc
bigningh i Vastenum i Ostergötlanda.» Rikets alla sår skola
alltså läkas genom inbetalandet av skatten till Birgittas kloster!
Birgitta och hennes budbärare Petrus av Alvastra kunde väl ej
begära tydligare verba.
Håkan kallar sig i brevet av 8/12 ’met Gudz nadh
konunger i Norighe». Efter broderns död har han haft full
arvsrätt till landet. Då Libellus några år senare i sin
avslutande del kallar honom »rex Noruegie», så behöver detta alls
icke betyda något fullföljande av »uppfattningen rörande
kungasönernas val». Det kan i stället betyda, att frågan om
arvsrätten ej längre varit aktuell eller kanske rättare varit värdelös
ur agitationssynpunkt. Håkan kan, trots sin nya brytning med
högfrälset1, fram mot 1360-talets mitt och senare även av
»bir-gittinerna» ha betraktats som Norges rätte konung.2 Striden
1 Brilioth finner i Nicolaus’ Hermanni mellanhavanden med konung
Håkan 1363 »ännu ett, och ett synnerligen värdefullt bevis för den
birgit-tinska kretsens nära förbindelser med upprorsmännen» (a. a., s. 28, not 4).
2 I 1343 och 1344 års successionsbeslut anteciperas såväl Birgittas som
Libellus’ syn på dessa beslut. I det brev, som Norges världsliga stormän
i5,8 1343 utställde i Varberg (DS, V, n:r 3725), uppgives Magnus, »celestis
gracie ductus instinctu», ha föreslagit Håkan till Norges konung »pro fir-
miore pacis federe inter filios suos et regna Noruegie et Swecie» (se G.
Carlsson, a. a., s. 49). De skånska och svenska prelaterna förbundo sig
i brev av i8/h 1343, likaledes i Varberg, (DS, V, n:r 3746) att erkänna Erik
som sin konung; de förklara sig besinna, »hur full av våda all inre
söndring är och särskilt den som gemenligen åtföljer en tronvakans», och avse
med sin anslutning till Erik »att i görligaste mån skydda riket mot så till
äventyrs uppkommande olyckor» (carlssons tolkning, a. a., s. 48). — Det
på Bohus utställda brev av "7/7 1344, vari norska borgare och bönder hvila
Håkan som konung (DS, V, n:r 3812), ger vid handen, att dennes val
ansetts innebära en orättvisa mot Erik. »Förhållandet var ju det» säger
Carlsson i sin analys av brevet, »att Håkans utropande till norsk konung
betydde en flagrant avvikelse från gällande successionsrätt, enligt vilken
Erik såsom den äldre sonen borde ha blivit faderns efterträdare i Norge».
Ett uttryck i brevet innebär »ett tydligt erkännande av att ett lagbrott blivit
begånget genom Håkans upphöjelse» (carlsson a. a., s. 51). Det begångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
