Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
Eirik hornborg
Detta brev, skrivet 12—18 år efter Erik den heliges
korståg, ger i all sin korthet en klar bild av ett omvändelsearbete i
sitt första stadium. Folkslagsnamnet finnar ger med tämlig
säkerhet vid handen, att skildringen gäller förhållandena i
Egentliga Finland, ty på denna tid användes ännu aldrig ifrågavarande
beteckning som ett sammanfattningsnamn för egentliga finnar,
tavaster och karelare, icke ens för de två förstnämnda
stammarna.1 Att Guttorm jarl är med bland adressaterna tyder på
ett företag, vari Sveriges statsmakt var invecklad. I sin helhet
utgör brevet en indirekt men tungt vägande bekräftelse av
traditionen om Erik den heliges korståg.
Men varifrån kommo dessa fientliga härar, som skrämde
finnarna till temporär underkastelse? Voro de svenska
korshärar, eller önskade finnarna svenskarnas hjälp mot dem? Den
senare tolkningen synes vara den enda möjliga, ty hade i brevet
åsyftats korshärar, så hade de säkerligen betecknats såsom
»kristna» eller »våra» och icke rätt och slätt såsom fientliga.
Man kan väl knappast tilltro påven en sådan objektivitet, att
han sett saken från hedningarnas synpunkt och utan något
förklarande tillägg benämnt kristendomens förkämpar fiender. En
sammanställning med brevets senare del, där det uttryckligen
säges, att finnarna tryggat sig till den kristna maktens »hjälp
och försvar», synes mig göra saken odisputabel. Då återstår
imminente sibi exercitu inimicorum, fidem seruare christianam promittunt
et prædicatores et eruditores christianæ legis desideranter requirunt, et
re-cedente exersitu fidem abnegant, praedicatores contemnunt et grauiter per-
sequuntur. —–vniuersitatem vestram monemus atque mandamus, qua-
tinus a fallacijs et fraudibus eorum ita prudenter et discrete de cætero
caueatis, quod, si ingruerit necessitas, ad auxilium et defensionem vestram
non possint recurrere, nisi munitiones, si quas habent, vobis tenandas
as-signent aut alias adeo sufficientem cautionem exhibeant et securitatem, quod
a modo nullatenus pedes retrahere aut vestram prudentiam valeant
cir-cumuenire, sed christianæ fidei documenta cogantur tenere firmiter et
seruare; —- — —».
1 H. SCHÜCK (Svetiska folkets historia I, sid. 394—95) anser bullan
»Gravis admodum» ådagalägga, »att det svenska inflytandet redan vid
denna tid sträckte sig ända till Östra Finland». För en sådan uppfattning
finnes intet stöd. Han tolkar även, uppenbarligen felaktigt, orden »och
sedan hären dragits tillbaka förneka de tron» såsom åsyftande svenska
hjälptruppers tillbakadragande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
