Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING 2 i i
vikens kust norr ut öster om Kymmene älv och mellan sjöarna
Päijänne och Saima och var för dåtida förhållanden en god
naturlig gräns. Men Sverige och Rom grepo över den och
ryckte till sig även ett stycke av Karelen.
5. Kampen om Karelen.
Det är i själva verket ägnat att förvåna, att Sveriges
expansion åt öster icke stannade framför ödemarksbarriären mellan
tavasternas och karelarnas bygder. Karelen hade redan så länge
stått under novgorodskt inflytande, att detta borde ha hunnit
slå fast rot därstädes. Men den lätthet, varmed svenskarna
erövrade den sydvästra delen av landet, vittnar om att så icke
var fallet.
Det saknas inte antydningar om att Novgorods grepp om
Karelen under senare delen av 1200-talet började slappna.
Förhållandet mellan den mäktiga staden och de av densamma
beroende barbariska stammarna kan självfallet inte jämföras med
förhållandet mellan huvudstad och landsort i en modern stat.
Någon egentlig novgorodsk administration förekom naturligtvis
inte i Karelen, och relationerna voro säkerligen mera baserade
på tradition och faktiska maktförhållanden än på bindande
överenskommelser. Sitt främsta värde för Novgorod ägde väl
landet kring norra Ladoga såsom leverantör av en betydande del
av det pälsverk, som utgjorde den rika handelsstadens främsta
exportvara, och genom Novgorods förmedling erhöllo karelarna
de utländska varor — salt m. m. — som de voro i behov av.
Men 1200-talet var den tyska Östersjöhandelns stora
expansionstid, och det synes i och för sig rätt sannolikt, att Lübecks och
Visbys företagsamma köpmän förstått att öppna nya
handelsvägar med kringgående av den forna monopolinnehavaren
Novgorod. Vad låg väl närmare till hands än att anknyta direkta
förbindelser med karelarna på den punkt, där deras bygder
nådde fram till Finska viken eller dess närmaste närhet — vid
Vuoksens dåvarande västliga utlopp i Viborgsviken? Sådana
direkta förbindelser voro av stort värde för de kring Vuoksen
och Saimavattnen bosatta karelarna, men måste naturligtvis för
Novgorod vara en nagel i ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
