Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i o
EIRTK HORNBORG
romersk-katolsk kyrka hade slagit rot bortom gränsskogarna
mellan Tavastland och Karelen.1
I och för sig var det ett mycket riskabelt företag att
sålunda försöka sätta sig fast inom Novgorods gamla intressesfär.
Att det lyckades, att Viborg förblev i svenska händer och
därmed Sydvästkarelens handel under svensk kontroll, kan väl
knappast förklaras på annat sätt än genom en hänvisning till
spänningen mellan Novgorod och den av Tyrgils vunna
landsdelen. Sydvästra Karelen hade råkat i en ställning, som
påminde om de västfinska stammarnas under ett tidigare skede:
fientligt mot öster och mot väster. Denna position var i
längden ohållbar, och landsändan attraherades av Västerlandet.2
Denna attraktion var möjlig, emedan ifrågavarande del av
Karelen med all sannolikhet ännu ej var vunnen för den grekiska
kyrkan.
Nu hade Sveriges makt ryckt Novgorod så in på livet, att
ett långvarigt krig blev följden. Redan 1294 angrepo ryssarna
Viborg, men slogos tillbaka. Följande är intogo svenskarna
Keksholms fäste vid Vuoksens utlopp i Ladoga, men denna
viktiga plats gick snart åter förlorad. Likaså misslyckades den
djärva framstöt mot Neva, som Tyrgils Knutsson företog år
1300: fästet Landskrona anlades, men intogs och förstördes av
novgoroderna redan följande år. Den gången gällde kampen
redan Novgorods existens, ty hade Sverige bragt Nevalinjen
under sin kontroll, så hade det haft sin näve om fiendens
strupe.3
Dessa kampens senare skiften höra emellertid i detta
sammanhang inte till saken, ty de ledde inte till en utvidgning av
Sveriges och den romerska kyrkans herravälde i Osterland.
1 Erikskrönikan, verserna 1322—47. — Finlands medeltidsurktmder,
nr. 214 o. 215. — R. Pipping (Kommentar till Erikskrönikan, H:fors 1926,
sid. 421) anför omständigheter som tyda på att marsken sannolikt icke
personligen deltog i tåget. Som dess upphovsman kan han i varje fall
betraktas.
a Karelarnas fiendskap mot angränsande romersk-katolska länder
framgår av talrika urkunder, vilkas åberopande dock synes mig överflödigt. Se
t. ex. Finlands medeltidsurkunder, nr. 151 o. 217.
3 Finlands medeltidsurkunder, nr. 220 o. 233. — Erikskrönikan,
verserna 1458 —1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
