Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 2 1
Kulmen hade nåtts i och med tredje korståget och
anläggningen av Viborgs slott. Från den för herraväldet över
Sydvästkarelen avgörande punkten — Vuoksens numera försvunna
utlopp i Finska viken — kunde svenskarna inte fördrivas, men de
mäktade inte heller ytterligare framskjuta sina positioner. Under
10 år kasta källorna intet ljus över krigshändelserna. Men år
1311 finna vi novgoroderna åter i härnad, troligen vid
Kymmene älvs mynningar, och sedan böljar kampen av och an.
Keksholm faller än en gång — genom karelskt »förräderi»
—-men återtas ånyo, Ladoga stad förödes, Äbo likaså, och år
1322 gör Novgorod sin sista kraftansträngning i och med ett
anfall på Viborg.1 Det blev resultatlöst, och följande år ingicks
freden i Nöteborg.
Genom fredstraktaten i Nöteborg (ry. Orechovets, fi.
Pähki-näsaari) delades de finska stammarnas område mellan Novgorod
och Sverige. Gränsen tog sin början vid mynningen av
Systerbäck ■— alltså på den punkt, där Finlands gräns mot Ryssland
än i dag når Finska viken — och löpte det lilla vattendraget
uppför och vidare norr ut ungefär till mitten av Karelska näset,
där den nuvarande gränslinjen skjuter fram i en skarp vinkel
mot nordväst. Från vinkelns spets löpte gränsen längs ett
tillflöde till Vuoksen fram till denna flod; huvudriktningen hade
hittills ända från mynningen av Systerbäck varit bra nog rätt
nordlig. Från Vuoksen sträckte sig gränsen i en jämförelsevis
föga buktande linje i huvudriktning NW7N och nådde enligt
den numera rätt allmänt omfattade åsikten Bottenvikens kust i
trakten av det nutida Brahestad. Då gränsen emellertid till
7/io av sin sträckning löpte genom ödemarker, äro de i
fredsfördraget nämnda gränsmärkena få och svåra att numera
fastställa.2
1 Finlands medeltidsurkunder, nr. 265, 269, 270, 283, 286 o. 312. —
J. J. mlkkola: Novgorodernas krigståg till Finland intill dr 1311
(Historisk tidskrift för Finland 1927, sid. 65).
2 Finlands medeltidsurkunder, nr. 313. — Sveriges traktater I, nr. 205.
— Forskarna ha varit oense beträffande Nöteborgsgränsens ödemarksdel.
Enligt en uppfattning löpte den åt nordost till Vita havet (O. S. Rydberg:
Traktaten i Orechovets, Stockholm 1876). I andra upplagan av sin Finlands
historia (I, H:fors 1903) diskuterar M. G. Schybergson frågan utan att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
