Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 3 2
El RIK HORNBORG
åländska. — Norra Österbotten erhöll ingen svensk befolkning,
emedan det mitt emot sig hade ett öde land.
Dessa invandringsfrågor äro naturligtvis dunkla och omöjliga
att med säkerhet utreda, emedan insippringen av svenskar icke
annat än glimtvis belyses i bevarade urkunder. Somliga forskare
anse, att en betydande del av Finlands svenskbygder existerade
redan före korstågen. Grunderna för denna uppfattning synas
mig dock inte absolut hållbara, och den svenska kolonisationen
kan vida lättare förklaras, om man ställer den i direkt samband
med korstågen; en spridd nybyggarbosättning var knappast
tänkbar i nejder, där de vilda tavasterna eller karelarna huserade.1
Själva landskapsnamnet Nyland, som första gången uppdyker
1326, talar sitt tydliga språk, och när år 1316 Lüder von Küren,
»prefectus Finlandensis», till borgaren Hartman i Abo säljer
Bjurstäkt, Kalänningatäkt, Svenstäkt och Brytatäkt, belägna i
Nybygd, tycker man sig höra svenska yxor dåna i ödeskogarna.
Kalänningatäkt sammanhänger med namnet Kaland, varmed
Agricola betecknar den av svenskar befolkade sydvästra
skärgården; det spökar även i medeltida urkunder, men låter sig
icke med full säkerhet lokalisera.
Att den svenska invandringen inte tog större dimensioner
berodde naturligtvis på Sveriges folkfattigdom. Inom eget land
hade man ödemarker nog för den, som ville odla upp dem.
Här förelågo inte förutsättningarna för en bondeemigration sådan
som den, vilken förkvävde vendernas och preussarnas stammar.
Endast från mellersta och norra Sveriges kusttrakter flyttade
yngre söner och obesuttna över till de öde kuster, där de funno
en lättare bruten mark än i vildskogarna i det svenska upp-
1 Det har exempelvis gjorts gällande, att den svenska kust- och
skärgårdsbefolkningen i sydvästra Karelen, vars existens är fullstyrkt genom
ortnamnen, förefunnits redan fore det tredje korståget (R. plpping:
Kommentar till Erikskrönikan, sid. 401—2). Som bevis ha anförts Erikskrönikans
ord: »Och byggde ett hus där det kristna landet återvänder (= upphör) och
det hedna tager vid.» Men frånsett att identifieringen av svenskar och
kristna här är långt ifrån självfallen, synes det mig som om Pipping inte
tillräckligt beaktat presensformen. Uppgiften angående gränsen mellan
kristet och hedniskt land hänför sig till den tid, då Erikskrönikan författades,
d. v. s. 1320-talet, inte till tiden för Tyrgils Knutssons korståg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
