Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Anteckningar vid vistelsen i Stockholm; från den 28:de Juli till den 14:de Augusti 1846, av M. Roslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. ROSLIN, ANTECKNINGAR JULI-AUG. I 846
315
ket allt han med gester viste, spelandes sålunda Gud Faders réle.
— Äfven om Fjellstedts predikosätt taltes: huru väckande och
underligt han predikar. T. ex. han bläddrar i N. Test., sökande sin
Text, och ropar derunder med hemsk, hjertslitande ton: »Gifver
oss af edor oljo, ty våra lampor slockna!» Detta var hans
ingångsspråk på i:sta Sönd. efter Tref. om Rika mannen, och predikans
grundtanke var: »Lärer att bedja i tid, på det edra böner ej må bli
ohörde, då de göras för sent». Således var bönen hans »ordo
sa-lutis». Denne man skall nu bli föreståndare för J/Zwwrøinstitutet i
Lund. Han skall ock engång i en predikan yttrat: »förderfvad är
du, o menniska, men dock finns i ditt hjerta ett godt frö, som
behöfver lifvas och vårdas». — Sic! — —
Så förflöt första dagen i Sthlm. —
Onsdagen den 2g Juli.
Emedan nu var Olofsdag, samlades en mängd vänner till
bönstunden hos C. O. R. Härvid gick det ungefär så till, att man
sjöng först några verser ur Ruthströms sånger, hvarpå Olof R.
uppläste ett kap. ur »Lütke mans försmaken på Guds godhet», hvilken
bok han näst Luther och Praetorius mest gillade af alla
mensko-skrifter. Efter att med andäktig och patetisk ton derur hafva
uppläst ett stycke och derunder alltid bifogat sina egna anmärkningar
och förklaringar, höll han till slut en lång tillämpning, som mest
gick derpå ut, att man borde se till, det »sinnet är rättskaffens för
Gudi». Med »sinne» förstod han den nya »rigtning», som genom
tron uppkommer hos menniskan. Sist höll han en bön, deri alla
med nedböjda knän instämde.
På e. m. begynte C. O. R. berätta om sin norrländska resa,
om Maja Lisa Söderlund (invid Skellefteå), den han i våras besökte
under sin resa, och hvilken han ansåg för den visaste och
erfarnaste af Norrlands läsare; derefter om Gerhard Gerhardsson, hvilken
dock skall varit mer ombytlig och hänförd, än till ytterlig stränghet,
än till eftergifvenhet mot villfarande. Sedan anförde han om den
5-åriga strid, som förevarit mellan honom och läsarena på hans
hemort, Umeå. Han hade neml. redan då yrkat och framgent
påstått, »att hos Christne väl kunna finnas villfarelser i articuli non
fundamentales» eller, att man väl kunde vara en Christen, ehuru
man i sådana punkter tänkte orätt. T. ex. anfördes af honom
Augustinus, Bunnian, ja lärjung., särdel. Petrus (se Ap. G. 10). För detta
blef han förkättrad af de strängare läsarne, i grund af
Concordie-bokens ord emot t. ex. de Reformerte: »Wi förkaste och fördömme
dem, som o. s. v.» Hvilket de förstodo vara sagdt om personerne,
men C. O. R. om deras lära, hvilket sednare äfven uttryckes i
företalet till Luc. Osianders Kyrkohist[oria], och skall gälla om personer
endast i det fall, då de emot klara Skriftens ord och öfverbevisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
