Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Anteckningar vid vistelsen i Stockholm; från den 28:de Juli till den 14:de Augusti 1846, av M. Roslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 2
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
skam komma i all evighet. Här ådagalades klart och bestämt den
öfversvinneliga nåd, syndaförlåtelse och fullkomliga rättfärdighet, som
vi äge i Christo genom trona; samt uppmuntrades en och hvar att
ändtligen anamma och tro det af allt hjerta, ty Gud kan ej ljuga,
hans ord ej bedraga. Sedan gjordes en kort tacksägelse och bön
till Gud, och sjöngs 146 ur Ruthströms sånger.
Vi hoppas och tro för visso, att detta ord ej fåfängt
förkunnades, hellst det med mycken uppmärksamhet åhördes; för många blef
Ev. en Guds kraft till salighet, men också några förargades, som
vi tro, öfver Ev:ii enkla lära om oförskylld nåd i Christo, hvilket
följande morgon visade sig.
Sedan vi hemkommit, talte C. O. R. om den svenska brödra
församlingens ljumhet, der dock någre väckte torde finnas, men få.
En man, som blifvit der upptagen, läste Rambachs postilla, och
mente, att det skulle väl göra honom bättre och bättre. De i
salen upptagne anse sig vara på himlavägen, ehuru de lefva som
andra säkra människor i verlden. —
Söndagen den 2 Augusti.
Om morgonen kl. 6 begåfvo vi oss ut till Djur-Gården, der
Mamsell Lundmark (en af Rosenii bästa vänner) gaf Caffé på det
högsta berget, hvarifrån man hade utsigt af hela Stockholms stad,
som låg gent emot framför oss. Wi sjöngo här: »Bröder, låt oss
fröjdas här» m. m., och voro i allmänhet vid ganska gladt, ledigt
och muntert sinne. I sällskap med Carlstedt begåfvo vi oss
derifrån litet tidigare än de andre, besågo Byströms villa utanföre och
tågade så under stark solvärme till staden. — Emellertid hade några
fruar nu, sedan vi aflägsnat oss, framkommit för C. O. R. med sina
anmärkningar emot oss. De hade stött sig vid vår frihet och
befarat, det vi vore antinomer. Detta var säkert en verkan ej blott
af vårt fria sätt deruppe på berget, utan förnämligast af det klara
Ev., som aftonen förut förkunnades af Hedberg.
Omkr. kl. 10 f. m. vandrade Roslin med Carlstedt till
Fattighus-kyrkan — eller rättare — sjukhuset, ty så såg kyrkan ut,
försedd med en hel hop sängar, der gamla, orklösa, bräckliga gummor
och gubbar lågo. Dit ankomne, sågo de presten Jansson i
synnerlig förlägenhet. Han hade neml. ingen klockare, vinkade derföre
till dem, och, följden deraf blef, att Roslin och Carlstedt förrättade
klockaretjensten. Janssons predikosätt och utförande var ganska
ledigt och okonstladt, hans predikan på flera ställen ganska präktig;
såsom, då han talade, huru man skulle vakta sig för falska profeter,
hvilket sades ske endast derigenom, att man strängt höll sig vid
ordet allena. Widare: huru man skulle förstå Christi ord: »af deras
frukt» m. m. ej blott om gerningarne, hvilka en villoande kunde
göra fullt så präktiga, som den trognaste Christen, utan förnämligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
