Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Anteckningar vid vistelsen i Stockholm; från den 28:de Juli till den 14:de Augusti 1846, av M. Roslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. ROSLIN, ANTECKNINGAR JULI-AUG. I 846
315
vårt är, men I tyckes ej hafva handlat så. Dina anteckningar visa,
hvad I haft för tankar om oss.»
Roslin: »Dessa anteckningar har jag gjort för min egen
räkning och efter min uppfattning af sakerna. Då ingenting på jorden
är mig vigtigare, än lärans renhet, så har jag äfven antecknat, hvad
jag i afseende derå hade att anmärka emot dig; anser du mig
derföre för en falsk broder, så vill jag gerna vara det, hellre än att
en hårsmån vika ifrån Guds ords rena sanning.»
C. O. R.: »Men hvarföre skulle jag ej få veta detta? Om ej
en tillfällighet uppdagat för mig allt, så hade du icke sagt mig ett
ord, utan emellertid, mig ovetande, nedsatt mig1 hos kamraterna i
Finland medelst dessa anteckningar.»
Roslin: »Till svar derå anför jag: i) var det vår plan, att
varsamt och försigtigt umgås med dig och småningom vinna dig allt
mer och mer för Ev., derföre ville vi ej heller så genast komma
fram med våra anmärkningar, för att ej alltför mycket stöta dig för
pannan. 2) Hafve vi äfven nog ofta i de små disputer, som oss
emellan förefallit, helt tydligt antydt för dig, att vår åsigt i många
saker var en annan, än din, hvilket du omöjligen kunnat undgå att
märka; och 3) var det dessutom vår bestämda afsigt, det vet Gud!
att, innan vi skildes, med oförtäckta ord säga dig allt. Nu ville
Gud att du skulle få mina anteckningar, der du var i tillfälle att
fullständigast finna våra anmärkningar, och jag är glad, att det nu
vordet alldeles öppet spel emellan oss.»
C. O. R.: »Ansen I mig då verkeligen för en förfalskare af
Guds ord, och huruledes?»
Roslin: »Jo, sålunda att du, som Hedberg i går om aftonen
äfven tydligen sade dig, förblandar lag med Ev., hvilka dock böra
vara så långt skilda från hvarandra som himmel och jord.
Derigenom har händt, att bekymrade själar genom dina ord ej blifvit
förde till verkeligt anammande af nåd för intet, till glädje och frid
med Gud och ett godt samvete, utan ofta kommit än mera
bedröfvade från sammankomsterne, såsom vi sjelfve med egna ögon sett
och med öron hört af deras egen munn. Detta har händt äfven
då du på det herrligaste och alldeles mästerJigen talat om nåden
i Christo, om hela verldens eviga försoning med Gud; ty du har
dervid i detsamma bifogat dina förfärliga kännetecken, hvilka
alldeles skrämt själarna bort ifrån nåden och gjort det föregående ordet
fruktlöst.»
C. O. R.: »Men jag har härvid ej annat följt än Christi eget
och Apostlarnas exempel och anser för min del åter hvar och en
för en förstympare af Guds ord, som ej så gör».
Roslin: »Apostlarnes predikosätt synes tydligen uti Apostla
Gerningarne. För både Judar och Hedningar afkunnas helt kort den
domen, att de äro syndare och värde den eviga fördömelsen, men i
den uppståndne Jesu Christi Nazareni namn tillbjudes åt alla utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
