Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GÖSTA KELLERMAN
innan den nått det — om man ej möjligen tar själva kärleken
ifrån den. Där får den nu skåda allt som är skönt och sant,
och den vinner i kraft, fylld av det sant varandes liv, och själv
har den blivit något verkligt varande (väsen) och vunnit
verkligt förstånd för det, och i dess närhet varseblir den, vad den
länge sökt.»1 Utgångspunkten sökes sålunda i det konkreta, i
de enskilda sinnliga erfarenheterna, men ut ur dessa vinnes en
intuitiv upplevelse, som fattas som en påverkan ovanifrån och
som på en gång är estetisk, intellektuell och mystiskt-religiös.
Denna treklang är identisk med den, vi finna hos Dante.
Visserligen möter oss ej Plotinos’ namn i Dantes verk, men han
är dock vid sidan av Platon spiritus rector för den
andeströmning, som genom många kanaler nått fram till och inspirerat
Dante. Som motto för Dantes diktargärning kunde sättas
Plotinos’ ord Enn. 2, 9, 16: »Den som ser skönhet på ett anlete
i skön utprägling, drages till den högre skönheten. Skulle då
någon vara så slö i sinnet och okänslig, att han vid åsynen av
allt det sköna i den sinnliga världen, all symmetrien, den stora
regelmässigheten och den förnuftiga form som ter sig i
stjärnorna, trots deras avstånd, icke behjärtar och gripes av dess
härlighet och dess ursprungs härlighet? I så fall har han ej
grundligt tänkt över denna världen eller skådat den högre.»2
De vägar, på vilka de nyplatonska tankarna kommit in i
Dantes medvetande, kunna vi givetvis ej i detalj konstatera.
AUGUSTINUS har nog ej annat än medelbart inverkat på Dante.3
Större inflytande har man säkert rätt att tillskriva
PSEUDO-DlONV-SIUS Areopagita, han som »vann djupast insikt i änglarnas natur
och verkningsformer» (»che. . . piu a dentro vide 1’angelica
natura e ’1 ministero», Par. 10, 116 f. Jfr Par. 28, 130 ff.). Det
kan således vara anledning att i all korthet anteckna, att
Areopagita med lidelse försvarade den platonska erostanken och det
universella sammanhang, den konstituerar.4
1100-talets teologi tyckes ej ha varit aktuell längre för
1 GRudberg, a. a., s. 123.
2 GRudberg, a. a., s. 44. Jfr Enn. 1, 6, 3 (s. 101).
3 Jfr EMoore, a. a. I, ss. 291 ff. och KVossler, Die göttliche
Komödie (Heidelberg 1907) I: 1, ss. 86 ff.
4 HKoch, Pseudo-Dionysius Areopagita Mainz 1900), ss. 66 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
