Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GÖSTA KELLERMAN
I Conv. 4, 21 och Purg. 25 har Dante uttalat sig om ovan
nämnda problem, och olikheten mellan de båda uttalandena
tyder på en utveckling hos Dante i kyrklig riktning, till en
kreatiansk ståndpunkt, som förfäktas fullt klart Purg. 25, 61 ff.:
»Men ännu ser du ej hur själen bliver
till mänskobarn från djur, och frågan därom
lät förr en visare än du gå vilse,
i det hans lära skilde bort från själen
förnuftet såsom allmän kraft, då icke
han fann det bruka särskilt kroppsligt verktyg.
Låt sinnet upp för sanningsljus som nalkas,
och vet: när fostrets hjärna är byggd färdig,
då vänder världens Urkraft dit sig, fröjdad
av sådan stor naturens konst, och blåser
nu in däri en nytillbliven ande,
på krafter rik, som i sitt eget väsen
tar upp det liv den finner där hos fostret,
och bildar så en mänskosjäl, en enhet,
som lever, känner och är självmedveten.»1
Bruno Nardi har gjort gällande att Dantes här uttryckta
teori i varje fall ej överensstämmer med Thomas’.2 Det kan
1 »Ma come d’animal divegna fante,
non vedi tu ancor: quest’ è tal punto,
che piil savio di te fè già errante,
si che per sua dottrina fè disgiunto
da 1’anima il possibile intelletto,
perchè da lui non vide organo assunto.
Apri a la verità che viene il petto,
e sappi che, si tosto come al feto
1’articular del cerebro è perfetto,
lo motor primo a lui si volge lieto
sovra tant’arte di natura, e spira
spirito novo, di vertü repleto,
che ciö che trova attivo quivi, tira
in sua sustanzia, e fassi un’alma sola,
che vive e sen te e sè in sè rigira.»
Jfr CSauter, Dantes Gastmahl (Freiburg 1911), ss. 340 ff., samt
JKöhler, Dante und die Willensfreiheit (Deutsches Dante-Jahrbuch V,
1920), s. 17.
2 Jfr BNardi, Sigieri di Brabante nella divina Commedia e le fonti
della filosofia di Dante (i Rivista di filosofia neo-scolastica 1911 —12, vilken
dock tyvärr ej varit mig tillgänglig), samt Intorno al tomismo di Dante e
alla quistione di Sigieri (i Giornale Dantesco XXII, Firenze 1914).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
