Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN I 5
vara anledning att konstatera, att Dante visst ej alltid visade
sig solidarisk mot Aristoteles eller Thomas, vilket bekräftas
t. ex. i fråga om den av Thomas häftigt bekämpade nyplatonska
ljusmetafysiken.1 Att Dante emellertid ej, annat än möjligen
för en kort tid, omfattat Sigers betänkligaste åsikter, med vilka
han förnekade den individuella odödligheten och viljefriheten,
är uppenbart. På dessa punkter är Dante avgjort av motsatt
mening, i den senare frågan i varje fall som äldre, i fråga om
odödligheten åter konstaterbart redan vid tiden för Convivios
författande.2 Så heter det Conv. 2, 8: »Jag påstår, att bland
alla lågheter är denna den dåraktigaste, gemenaste och farligaste,
som tror, att det efter detta livet ej finnes något annat liv. Ty,
vilka skrifter vi än vända oss till, vare sig filosofer eller andra
visa skriftställare, så överensstämma alla i, att det finns en evig
del i oss» (»Dico che intra tutte le bestialitadi questa è
stoltis-sima, vilissima e dannosissima, chi crede dopo questa vita non
essere altra vita, pero che, se noi rivolgiamo tutte le scritture,
si de filosofi come de li altri savi scrittori, tutti concordano in
questo, che in noi sia parte alcuna perpetuale»).
Odödlighetstron stöder Dante på consensus omnium och han uppräknar
Aristoteles, stoikerna, Cicero, alla hedniska skalder och alla
lagar, judar, saracener, tartarer och alla som leva efter
förnuftets bud. Det vore en orimlighet, att alla dessa skulle tagit
miste. Det är vidare nog ingen tillfällighet, att Dante nyss i
samma kapitel talat om »quella viva Beatrice beata». Detta
personliga motiv för odödlighetstron ligger helt säkert bakom.
Genom bekantskapen med den arabisk-judiska filosofien hade
man mottagit bruket att upphöja den älskade till symbol för
filosofien. En hemulsman för dylik symbolik fanns visserligen
redan tidigare i BOETHIUS. I varje fall förstås emellertid denna
’ Härom längre fram. Jfr CBaeumker, Der Neuplatonismus im MA,
ss. 163 f.
2 Rörande tiden för Convivios avfattande har man ej lyckats komma
till något positivt resultat. Av flera tecken att döma tycks skriften vara
att datera till år 1308 el. 1309 (jfr CSaUTER, a. a., ss. 57 ff.). I varje fall
torde den vara flera år tidigare än De monarchia och de väsentligaste
delarna av Komedien, varför förutom sakskäl även det säkrare greppet på
tankar och framställning i de senare skrifterna talar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
