Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8 GÖSTA KELLERMAN
symbolik, såsom Vossler framhävt1, bäst utifrån antagandet av
en särskild universalintelligens, som hypostaserats. Så torde
man också få mer förståelse för den abstraherade Amorgestalt,
som förekommer överallt i Vita nuova. Passiviteten inför
universalintelligensen sammansmälter med den platonska eros till
följande för Vita nuovas bildspråk typiska strofer:
»Upp till den högsta himlen tränger sucken,
som går ur detta trånadsfulla hjärta.
En vidgad blick, som Amor, genom tårar,
förlänte honom, drager honom uppåt.
Väl hunnen fram, dit längtan visat vägen,
ter sig en kvinna för hans syn, så härlig,
så vördnadsbjudande, så ljusomstrålad,
att tanken fäste sig vid henne ensam.»2
Men åtminstone lika betecknande för Dante är det, att han
använder sig av uttryck för nåd och ovärdighet:
»Ack, kärleksguden gav mig av sin godhet —
visst ej att jag förtjänt det! —
ett liv så fullt av ljuvlighet och sötma,
att jag som oftast hörde hopen viska:
’Vad har den gjort för storverk,
att han kan ha så lustigt mod i bröstet?’»3
’ KVossler, Die philosophischen Grundlagen, s. 81.
’ »Oltre la spera che piü larga gira
passa ’1 sospiro ch’esce del mio core:
intelligenza nova, che l’Amore
ftiangendo mette in Ini, pur su lo tira.
Quand’elli è giunto là dove disira,
vede una donna, che riceve onore,
e luce si, che per lo suo splendore
lo pelegrino spirito la mira.»
V. N. 41, 10 f. Wulffs översättning (om man får kalla det så)
donna har jag ändrat till »kvinna», då donna fått en banal betydelse på
svenska.
3 »Amor, non già per mia poca bontate,
ma per sua nobiltate,
mi pose in vita si dolce e soave,
ch’io mi sentia dir dietro spesse fiate:
’Deo, per qual dignitate
eos! leggiadro questi lo cor have?’» V.N. 7, 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
