Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GÖSTA KELLERMAN
vis »det solliknande ögat» en förhöjd betydelse. Ögat blir en
princip för det själsliga, intellektuella, som det gäller att genom
skådande förena med sin urgrund. Ty i och med att ögat äger
ljus, äger det en okroppslig kraft, enär ljuset ej tillkommer en
kropp såsom kropp, utan därför, att den lyser. Och då
ur-väsendet för Plotinos är intelligibelt ljus, vilket är det sanna
ljuset, står vägen öppen inom det emanativa systemet. Från
urväsendet som centrum utstrålar förnuftet, Nous, och som andra
strålkrets världssjälen. Sinnevärlden åter äger ej eget ljus utan
måste låna sådant.1 Väl skiljer Plotinos mellan intelligibelt och
synligt ljus, men ljuset tappar i alla fall bort sin metaforiska
betydelse, när det användes om den högre världen.2 För
Prok-LOS fanns över sinnes- och förståndskunskapen hos människan
ett högsta, fullkomligt liv, i vilket själen förenar sig med gudarna
och förbinder likartat med likartat, »sitt ljus med det hinsidiga
ljuset».3 Man skulle kunna kalla detta för astral mystik. Ej
heller för AUGUSTINUS var ljusmetafysiken något bildligt, så kan
han säga: »Neque enim et Christus sic dicitur lux (joan. VIII,
12), quomodo dicitur lapis (Act. IV, 11), sed illud proprie, hoc
utique figurate» (De genesi ad litteram 4, 28, 45, Migne 34, 315).
I änglarna förmäles ljusmetafysiken med den bibliska religionen,
i det de betraktas som okroppsligt ljus i substantiell mening,
onekligen en subtil tanke. Beträffande det kroppsliga anser
Augustinus ljuset vara det första, finaste och verksammaste.4
Skillnaden mellan nyplatonikerna och den kristne teologen
Augustinus anser Baeumker (s. 377) vara, att denne sätter den
trini-tariska väsensenheten i stället för det gudomliga ljusrikets olika
grader och vidare inför skapelsebegreppet. Hos Areopagita
får den Gode namn av intelligibelt ljus, emedan han fyller de
himmelska andarna, änglarna, med andligt ljus och befriar
själarna från mörkret samt meddelar dem det heliga ljuset.5 Under
1 Man förstår utifrån detta bättre, hur förkrossande det påvliga
argumentet måste verka 0111 den världsliga makten som månen, vilken lånar
sitt ljus från solen — påvedömet.
2 CBaeumker, Witelo, ss. 366 ff.
3 CBaeumker, a. a., s. 370.
4 CBaeumker, a. a., ss. 375 ff.
5 CBaeumker, a. a., s. 378.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
