Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
En reminiscens härav träffas Inf. 13, 143, där följande ord
läggas i munnen på en florentinsk självmördare:
»Min stad var den, som bytte ut sin förste
beskyddare mot Döparen, och därför
skall alltid av den förres konst få sorger».1
På Brunettos egna lärdomar återgå därför troligen de
uppmuntrande ord Dante i Inf. 15, 55 ff låter sin faderlige vän
rikta till sig:
»Följer du din stjärna,
kan icke ärans hamn av dig förfelas,
om rätt min blick har läst i sköna livet.
Och då jag såg hur himlen var dig gunstig,
så skulle — hade ej så snart jag fallit
i dödens våld — jag understött din strävan.»2
Den aristoteliska renässansen hade givit ökad fart åt de
astrologiska intressena. Enligt Aristoteles stodo elementen och
livet pä jorden under planeternas inflytande, och dessa i sin
tur under fixstjärnehimmelns. Denna teori intar en omistlig
plats i hans världssystem3 och måste ha fått stor betydelse för
astraltrons auktoriserande. Thomas inskränker visserligen
stjärn-skådandets tillåtlighet »ad praecognoscendum futura quae ex
caelestibus causantur corporibus, puta siccitates et pluvias et
alia huiusmodi», och den fria viljan fritar han helt från
astral-kausalitet (under actus liberi arbitrii räknar han därvid facultas
voluntatis et rations), men han förnekar ej i ringaste mån den
astrologiska vetenskapens verklighetsgrund, rentav lurar där
faran för demonernas inblandning, — en för tiden tillräckligt
1 »I’ fui de la città che nel Batista
mutö il primo padrone; ond’e’ per questo
sempre con l’arte sua la farà trista».
»Se tu segui tua Stella,
non puoi fallire a glorioso porto,
se ben m’accorsi ne la vita bella,
e s’io non fossi si per tempo morto,
veggendo il cielo a te cosi benigno,
dato t’avrei a 1’opera conforto.»
3 Jfr Windelband-Goedeckemeyer, Geschichte der abendländischen
Philosophie im Altertum1, s. 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
