Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
den kan därför knappast förvåna1, särskilt som skalden satte sitt
hopp till kejsarmaktens hjälp även för Kristi kyrkas
återupprättande. Vill man erhålla ett riktigt starkt intryck av den lågande
fanatism, Dante kunde prestera för denna idé, må man blott läsa
det brev han riktade till florentinarna (scelestissimis Florentinis
intrinsecis) efter Henrik VII:s ankomst till Italien.2 Hans
förhoppningar, som här äro stegrade till kokpunkten, ta sig uttryck
i en biblisk furor, som dundrar med kraftord och titt och tätt
åberopar sig på Guds vilja. Antiken, som fått sitt dödsrike
omvandlat till de ondas vistelseort, triumferar hos det kristna
dog-mats skald genom att få tillgodoräkna sig det romerska folkets
historia såsom ett Guds egendomsfolks. Parallellen mellan
bibelns historia såsom förmedlare av uppenbarelsen och
kejsardömets historia såsom förmedlare av naturrätten är genomgående.
Så samordnas uttryckligen de båda.3 Redan i Convivio är denna
tanke fix och färdig: »O outsägliga och ofattliga vishet hos Gud,
som på en gång borta i Syrien och här i Italien gjorde så stora
förberedelser för Dig, för Din ankomst». (Conv. 4, 5, 9.) En
bräddfylld indignation mot kejsardömets vedersakare kommer i
detta samband till utlopp: »Och dåraktiga och usla djur, ni som
livnären er alldeles som människor men djärvens att tala mot
vår tro och, i det ni draga hårfina slutsatser och gräva djupt efter
klokskap, vilja veta vad Gud, vad en så hög försyn har bestämt».4
De närmaste föremålen för Dantes misshag äro på detta liksom
1 vossler tycks anse denna Dantes apoteos av kejsardömet för en
inkonsekvens, han säger nämligen (Die göttliche Komödie I 2, s. 485): »in seiner
mystischen Begeisterung für ein unabhängiges weltliches Prinzip vergisst er
sich und leiht seinem Kaiser geistliche Züge, kirchliche Aufgaben, göttliche
Sendungen, ja sogar einen reservierten Platz im Paradies». Det vore en
anomali att behandla det mystiska inslaget i tidens, och här speciellt Dantes,
tänkande såsom ett främmande inslag. Genom att schematiskt sidoordna
det mystiska elementet i egenskap av något det systematiska tänkandet
ovidkommande, förfaller man till en åskådning, som på dogmforskningens
område dessbättre redan övergivits.
2 Ep. VI i PToynbees edition (Oxford 1920.)
3 »Roman and Jewish history are equally ’sacred history’ for Dante»,
EMoore, Studies in Dante II, s. 22.
4 »Oh ineffabile e incomprensibile sapienza di Dio ... E oh stoltissime
e vilissime bestiuole . . . che presummete contra nostra fede parlare e volete
sapere, filando e zappando, cio che Iddio, che tanta provedenza hae ordinata!»
5—30573. Kyrkohist. Årsskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
