Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
ningen harmoniseringen, ordningen, man kan ibland rent av säga
begreppssystemet. Kärlek och sanning äga bägge på en gång
personligt djup och kosmisk vidd. Växer kärleken sig samman
av element från de mest vitt skilda håll, som till stor del redan
äro tillfinnandes i den chevalereska mystiken, men med starkare
inslag än tillförene från renodlat religiöst tänkande, så äro också
de rättens och ordningens idéer, som Dante förfäktar därhän, att
han placerar dem i paradiset, endels av politisk härstamning men
erhålla samtidigt en avgjort religiös karaktär. De äro ej blott
av politiskt-teoretisk art, de ingå som en viktig grupp i en hel
begreppsvärld, för att tala med Sokrates, en idévärld, för att
tala med Platon. Och denna begreppsvärld, denna idévärld
samlas in i gudsbegreppet, gudsidén. Från denna helhet kunna de
ej heller skiljas utan att förlora något av sitt väsen, deras
värden hänga oupplösligen samman. Det har sagts att Dante är
en distinktionens mästare.1 Detsamma skulle med lika rätt kunna
sägas om hans lärofader Thomas. Men — den skillnaden ger
sig, att Dante på ett helt annat sätt drar ut de levande
konsekvenserna, för honom ställa sig de personliga upplevelserna som
värdekriterier. På samma gång som han på så sätt följer den
naturliga erfarenheten, lägger han in i denna erfarenhet en
moralisk innebörd, som icke utan vidare finnes där.2 Kan man se
en sådan tolkning som mystisk symbolik, så täcker det
emellertid ej proceduren i detta fall. Uppfattningen får ock sin
prägel av begreppsbundenheten, religiositeten har en sida av
begreppsreligiositet, ett stegrat religiöst intellektuellt behov av
klarhet och homogenitet. Religiöst — enär det innebär en
teodicé. Intellektuellt — alldenstund det vill sammanfatta de
mänskliga värdena i ett inbördes begripligt sammanhang.
Sålunda är ej Aristoteles’ energistiska tolkningsmetod
tillfyllest. Den håller sig till företeelserna i sig, utgår från dem
och ser målet i deras fulla självutveckling, är således i allt
väsentligt immanent empirisk. Utvecklingen hade dock lagt
Aristoteles bättre till rätta för kristen tanke. I den islamitiska och
1 GSantayana, Three Philosophical Poets (Cambridge (USA) 1910),
s. 206.
" His notion of nature is an inverted image of the moral world, cast
like a gigantic shadow upon the sky. It is a mirage.» Santayana s. 208.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
