Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
njutande av Guds väsen, som utgör saligheten. Det blir då
rättvisan hos Gud som tillvunnit sig deras förståelse. Detta gäller
dock ej de värsta kategorierna av syndare, Gudsfienderna som
vi kunna kalla dem. I all synnerhet kommer emellertid i
skärselden detta Guds-njutande fram som tröst och eggelse:
»0 1 som Gud har utvalt, vilkas pina
av hopp och av rättfärdighet förmildras».’
Uppfyllandet av den gudomliga rättfärdigheten, reningen,
sättes i förbindelse med ett viljebegrepp som närmast liknar en
aristoteliskt koncipierad väsensutövning, ett mottagande av den
gudomliga formgivningen.
»Bevis om renhet giver blotta viljan,
som frigjord fullt att byta samfund, griper,
till själens glädje, den med sådan vilja»."
Fortsättningen ger ett mästerligt uttryck åt rättfärdighetskravet
i dess första fas, olusten vid synden:
»Nog ville den förut. Men lust att lida
blev lagd som band på viljan av gudomlig
rättfärdighet, i syndalustens ställe».3
Den första synden hade så varit ett brott mot rättvisan:
»du Guds rättvisa i förbudet skulle
på trädet känt igen, i sedlig mening»4.
1 >0 eletti di Dio, li cui soffriri
e guistizia e speranza fa men duri»
Purg. 19, 76 f., jfr Purg. 23, 72 ff.
»De la mondizia sol voler fa prova,
che, tutto libero a mutar convento,
1’alma sorprende, e di voler le giova.» Purg. 21,61 ff.
3 »Prima vuol ben; ma non lascia il talento,
che divina giustizia, contra voglia,
come fu al peccar, pone al tormento.»
4 »la giustizia di Dio ne 1’ interdetto
conosceresti al’ arbor moralmente.» Purg. 33,71 f.
Brings översättning får här ej fram originaltextens pregnans, varför
jag sökt tolka den i noggrannare anslutning därtill. »I sedlig mening»
syftar pä den s. k. moraliska tolkningen.
6 — 30573. Kyrkohist. Årsskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
