Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
»Ty slutes mellan Gud och mänskan avtal,
sker offer av den dyra skatt jag nämnde,
och sker i kraft av denna samma skatten».’
Det är människans fria vilja som är på tal.
4. Dualistiska inslag.
Dock — just i denna fridsförbindelse kontrasterar mot ett
lagenligt, naturbefryndat rättstillstånd det personliga förhållande,
som skönast uttryckes med samviljandc med Gud. Här sätter
det originellt kristna religionsfermentet in sin kraft. Och det
ser ut, som om denna insats åtminstone i någon mån skulle
vinnas genom Kristusgestalten, ehuru starkt mytologiserad. Det
skulle då främst vara det dramatiska sceneri, vilket knyter sig
kring försoningsgärningen och domen, som givit denna verkan.
Ovan ha vi funnit, huru det romerska rikets gudomliga kallelse
sätts i nära förbindelse till Guds i Kristus uttryckta vilja. Kristus
är återställaren av det ursprungliga rättstillståndet, vilket visserligen
aldrig helt förstörts, han är »den levande rättfärdigheten» (»la
viva giustizia», Par. 6, 88 och 121).
»Och för rätt färdigheten var för ringa
allt annat sätt, än att Guds Son tog på sig
en människas kött, i ödmjuk, djup förnedring.»2
I Kristusgestalten koncentrerar sig därmed också
domstanken. Väl ligger denna redan förborgad i berättelsen om
syndafallet. Den roll, som därvid tilldelas Satan, drar ju upp
en tankeräcka med dualistisk innebörd. Såsom
förkroppsligande ondskans makt i sin mot Gud riktade olydnad, får han
ju redan i bibeln en karaktär av med Gud konkurrerande
andefurste. Också hos Dante är djävulens avund ett stående tema.
»chè, nel fermar trå Dio e 1’uomo il patto
vittima fassi di questo tesoro,
tal quale io dico; e fassi col suo atto.»
»E tutti li altri modi erano scarsi
a la giustizia, se 1 Figliuol di Dio
non fosse umiliato ad incarnarsi.» Par. 7, 118 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
