Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
GÖSTA KELLERMAN
för den Kristus som »vi undflydde liksom djävulen själv».1 Denna
stämning har i Italien fått klassiska uttryck i jacopone da TODls
domslaudor och har vidare helt säkert genljudit i
predikolitteraturen. I den religiösa konsten når den ju sitt förevigande i
Michelangelos titaniska väggfresk i Sixtinska kapellet. Mellan
dessa stridande makter kände sig den känslige fromme som
mellan två eldar. Även hos Dante kan skönjas en sådan
åskådning av människosjälarna som stridsobjekt mellan Gud och
djävulen:
Er gamle vederdeloman, med metkrok,
vars bete sväljs av er, drar dock er till sig,
till trots för både tygel och för lockrop.
Fast himlen kallar er, och ter sig smyckad
med evig skönhet, där den kretsar kring er,
så stirrar dock ert öga blott mot jorden.
Er tuktar därför Han som skönjer allting.»’
Drastisk och folkligt mustig är den berättelse, Buonconte
da Montefeltro ger av djävulens missräkning över att bli från
hänt hans själ av en ängel:
»Hör på där, du från himlen, varför stjäl du
från mig? Hans eviga för du väl hädan,
för tåresmulans skull, som tar det från mig,
men med det andra skall bli annan visa!»3
Och i fortsättningen skildras hur den onde anden »per la
virtü che sua natura diede» rör upp ett oväder och vräker
1 N. Söderblom, Humor och melankoli och andra Lutherstudier,
s. 87.
«Ma voi prendete 1’esca, si che 1’amo
del ’antico avversaro a sè vi tira:
e pero poco val freno o richiamo.
Chiamavi il cielo e intorno vi si gira,
mostrandovi le sue bellezze etterne,
e 1’occhio vostro pur a terra rnira;
onde vi batte chi tutto discerne.» Purg. 14, 145 ff.
3 »O tu del ciel, perchè mi privi?
Tu te ne porti di costui 1’ etterno
per una lacrimetta che ’1 mi toglie;
ma io faro del’ altro altro governo. Purg. 5, 105 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
