Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Zetterstéen, K. V., Kristoffor Klewbergs hebreiska parentation över Ulrika Eleonora d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. V. Z ETT ERST KEN
drövade och handfallna och hängen huvudet som ett vasstrå?
Ty det är icke lärde mäns sed att vidlyftigt spörja om vad som
ej är fördolt, utan så allmänt bekant på våra gator, att gummor,
som spinna i månskenet, taga till orda och tala därom. Ty
vem finns väl bland våra samtida, som ej känner till, huru det
förhåller sig med barnen, som föddes under barnlösheten? Ett
vilddjur har rivit ihjäl vår själs lust, vår furstes krona, vårt
hjärtas tröst, vårt lands stolthet, vår efterlängtade skymning, vår
förnämligaste egendom, vårt folks moder, vårt kött och blod,
vårt värn och beskydd, vår borg i nödens tider, jag menar
värt rikes drottning — prisat och ärat vare hennes minne inför
både sol och måne på alla nordbors läppar — Ulrika är hennes
höga och frejdade namn. Ty se, hon var en krona, kosteligare
än det finaste guld och härstammande frän vår konungaätt, vars
medlemmar bära det ädla, underbara och upphöjda namnet Karl.
Mina herrar kolleger, sådan är vår sorg och smärta vid
detta tillfälle. Den är stor, ja, stor både i det ena och det
andra avseendet, och huru skall den kunna läkas? Den är
omätligt djup, och den lindras ej med någon balsam; den är tyngre
än havets sand, och dess intryck på öronen kan ej vägas. Men
eftersom hela denna eder ärade församling vet, att det icke
kommer an på orden och icke beror på dem, och för att tiden,
som i de lärdes ögon är så dyrbar, ej skall utan gagn förspillas
på spörsmål, som icke tjäna till någonting, och jag icke skall
befinnas handla i strid med edert signade rad, som är höjt över
all kritik, vill jag snarligen och skyndsamligen övergå till att
lova, prisa och förkunna den rättfärdighet och nåd, I nu visat både
vår drottning och mig genom att mangrant samlas för att åhöra
vad jag, den ringaste av edra tjänare, har att säga eder på
spenabarnens språk till förhärligande av Ulrikas hela verksamhet
och hennes goda omdöme, vari vi under hennes livstid funno
behag och som vi städse bevara i vårt hjärta, för att detta ej
skall hemfalla åt glömskan, utan leva i minnet hos ett kommande
släkte och uppskattas av barn, som födas i framtiden.
Efter denna inledning säger jag till slut: ><Frid och välsignelse,
ära och pris, lov och tack åt eder allesammans, I store och
frejdade gudsmän, högt ärade och beundransvärde lärde med
eder outgrundliga vishet och eder makalösa förnämlighet!» Tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
