Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78 EMANUEL LINDERHOLM
lunda de gamla slumrande trolldomsföreställningarna till nytt
liv. Det börjar, såsom man då och då ser av akterna, att
tisslas och tasslas uti i bygderna om varjehanda gamla
misstänkta saker, som redan hunnit till hälften hemfalla åt glömskan
eller ansetts alltför obetydliga att påkalla rättsliga åtgärder.
Sålunda framgår av rannsakningen i Börstil 1671, att den
Blå-kullafärd, som en bonde där tillvitar sin hustru, skulle ha
försiggått redan 1656. Andra liknande fall givas. I allmänhet gäller
att det i de uppländska bygderna liksom i andra landsdelar vid
denna tid alltid fanns någon eller några, som av den allmänna
meningen mer eller mindre tydligt och med större eller mindre
fruktan utpekades såsom utövare av förveten konst.
I de norrländska visgossar, vilka ansågos ha den höga gåvan
att vid blotta anblicken av hemliga trollkvinnor kunna
igenkänna dessa efter vissa, blott dem själva klara och tydliga
tecken, fick man nu, sedan de börjat draga sig söderut med sin
betänkliga upptäckarverksamhet, en förträfflig hjälp, när det gällde
att uppspåra satans fördolda anhang. Stundom försmår icke ens
prästerskapet att lita till dessa visgossars insikt. Sålunda
berättade prof. Martin Brunnerus den 28 april 1675, att han av
en skrivelse från kyrkoherden i Tierp, Mag. Joh. Iheringius
erfarit, det prosten i Vendel, Mag. Jon. Edhelius, »tillstadt att
omkringföra i socknarna en visgosse att utvisa trollpackor».1
Några dagar senare, den 5 maj föredrog prof. Rudbeck i kapitlet
ett brev från sin svåger Stiernhök i Tierp »om det stora buller,
som är anstiftadt där i församlingen» av prosten Edhelius i
Vendel till följe av dennes befallning, att de syningsgossar, som
nu mycket kringspredos, skulle »gå omkring mangrannt, att
utleta trollpackor, hvaraf ett stort oväsende och vedervillia
uppkommer mellan folket».2 Såsom vi längre fram skola se, hade
en dylik visgosse vid denna tid uppträtt även i Uppsala och
börjat operera i själva domkyrkan. Slutligen skulle även
prästerskapet i gemen emot sin vilja bidraga till att disponera folket
för farsoten. Redan det söndagliga föredragandet under
gudstjänsten av den till allmänneligt bruk påbjudna bönen emot
satans nya gruvliga raseri var ägnat att jaga upp fantasien och
’ UDKP. =84 1675.
a UDKP. s/5 1675.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
