Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
EMANUEL LINDERHOLM
fälla dom i målet, utan hänsköt det till Svea hovrätt med
anhållan om föreskrift, huru den borde förfara.
Vid tiden för Börstilsrannsakningen hade ännu ett
trolldomsmål och det av större dimensioner, sannolikt inför Olands
häradsrätt, böjat handläggas av häradshövding Höök.1 Här förefunnos
ej mindre än sju anklagade, vilka av allt att döma tillhörde
Stavby socken av Olands härad. På samma gång Höök
hänsköt Börstilsmålet till hovrätten, förfrågade han sig nämligen,
huru han skulle förfara med sju hustrur, som av en soldat
anklagats för att de en påskmorgon skavit malm av Stavby
kyrkklocka. Härvid hade sa tillgått, att soldaten, som hört, att
trollpackorna om påsknätterna under sina Blåkullafärder brukade
skava malm av klockorna, hade därför gömt sig vid klockstapeln
en påsknatt. Och mycket riktigt hade han då fått se de sju
kvinnor, vilka han inför rätten sedan namngav, »komma och
skafva klockan». Detta föranlät rätten att låta undersöka, »om
klockan fanns skafven». Såväl tingsskrivaren som en bonde,
vilken besiktigade henne, intygade att så var fallet. Ingen synes
ha kommit på den luminösa idé, som något senare framkastades
av en ledamot av den stora Hälsingekommissionen 1673. Då
man nämligen föreställde sig, att trollkäringarna skavde
klockorna med tänderna, höll han före, att saken var tvivelaktig,
emedan flera för detta brott anklagade befunnits — tandlösa.
De sju hustrurna i Stavby sökte med för tiden mera
övertygande medel ådagalägga sin oskuld, i det att de liksom Brita i
Börstil begärde få genomgå vattenprovet. Då den svenska
rätten icke kände detta bevisningsmedel, hänsköts även detta
mål av Höök till hovrättens prövning. Vad denna givit för
resultat har icke kunnat utrönas, alldenstund Svea hovrätts
arkivalier i kriminalmål för 1600-talet, som bekant, äro så gott som
fullständigt förlorade.
Vidlyftigare än de båda föregående målen blevo de
rann-sakningar, som av befallningsmannen Anders Persson Rox vid
laga tingen med allmogen av Hagunda härad å tingsstället i
1 Det närmast följande efter Jonas Hallenbergs anteckningar i UUB.
E. 156, s. 82 ur den på H:s tid ännu befintliga Svea hovrätts criminalbok
för vårcessionen 1675. I resp. dombok har intet kunnat igenfinnas om
detta mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
