Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
EMANUEL LINDERHOLM
socknen synes dock icke uteslutet. Då han nu mot rättens
uppmaning icke ville hos sin motpart avbedja »sitt oförstånd»
under förmälan, att socknen givit kyrkoherden ett »falskt bevis»
i saken, dömdes han att jämlikt Tingsmålabalken, kap. 20, och
prästerskapets privilegier, § 22, plikta 40 m. smt, samt
kärandens expenser.1
En av de i Film agerande, nämligen den unga Kerstin i
Norrbro Torp, träffa vi ånyo som angiverska å annat håll kort
efter februarirannsakningen i Film 1675. Det är vid tinget i
Börstil den 13 och 14 april, som hålles av länsmannen Hans
Larsson.2 Av det förut relaterade trolldomsmålet höres intet.
Den anklagade är nu en 22-årig flicka, Anna i Sunnanänge, som
egentligen rannsakades för stöld och mordbrand, men ock
förför-göring av kreatur. Det var Kerstin, som samma natt, Anna
antänt och nedbränt en gård, fått genom en Guds ängel
uppenbarelse om detta och andra förbrytelser av Anna. Inför rätten
tillade Kerstin nu, att hon jämväl sett Anna och hennes mor,
hustru Marina, i Blåkulla, där den förra gjorde deg, den senare
kokade ost. Vid det nu följande enskilda förhöret inför tvenne
närvarande präster förnekade dock Marina, att hon varit i
Blåkulla, men gjorde sig dock ganska misstänkt, då hon icke kunde
läsa efter de böner, som förestavades henne, utan förvände
somliga ord. Under det följande förhöret inför rätten härom påstod
Kerstin under tydlig förskräckelse, att hon såg satan hindra
Marina från att bekänna.
De grova förbrytelser, vilka utgjorde rannsakningens
egentliga föremål och gjorde, att Anna dömdes till bålet för sina
mordbrandsanläggningar, en dom, som av hovrätten i maj
stadsfästes och skyndsamt exekverades,3 läto trolldomsrannsakningarna
i detta fall få mindre betydelse. Emellertid ansåg rätten sig
icke kunna medgiva Marina, såsom för trolldom anklagad, att
med ed värja sig från dotterns beskyllning för delaktighet i
hennes mordbrandsbrott, utan hänsköt såväl detta mål som
prövningen av Kerstins anklagelser för Blåkullaresor till hovrätten
’ Protokollet å samma ställe som de båda närmast föregående.
2 Protokollet i RA. ULRDD. 27, fol. 398 ff.
3 Se protokollet vid sommartinget i Börstil 1675 loc. cit. vol.
413 v. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
