Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
emanuel linderholm
av sin värd Lars Jakobsson. Pojken tyckes emellertid ha blivit
en smula blyg i den stora kyrkan och icke ha vågat sig fram.
Men Lars Jakobsson sade: »Gack och se till, om du kan se
något!» Pojken gick och ingalunda förgäves. För Lars
pekade han på ett par.
Saken blev emellertid bekant och väckte förargelse. Den
3 april inställdes pojken jämte sin tillskyndare för domkapitlet.
För det märkliga ärendets behandling hade Arkebiskop
Stig-zelius tillkallat Biskop Lithman i Strängnäs, Prof. G. Berelius,
slottsfogden, stadens båda borgmästare, katedralskolans rektor
samt domkyrkans syssloman och kaplan. Inför denna
församling avgav helsingepojken den berättelse, vars innehåll redan
till en del refererats. »Så blef han», heter det i protokollet,
»tillfrågad, hvarföre han gått af och an här i kyrkorna med
församlingens förargelse och utvisat dem, han ment vara
trollpackor. Han sade, vaktmästaren bedit honom gå fram. Så
hafver han gått och funnit 5 st. i Bondekyrkan och 4 st. i
Domkyrkan, ibland dem ett grant kvinnfolk framom predikstolen
och en annan, slarfvet, kvinna som satt foten för honom och
frågat, hvad han går och näsjar efter. Dessa 9 hafver han
funnit det märket på. De goda änglarna hafva befallt honom icke
ljuga på någon.»
Kapitlet förhöll sig emellertid, trots den sista försäkran,
misstroget och tog såväl visgossen som hans medhjälpare i
allvarsam upptuktelse, sedan vaktmästaren hörts och befunnits med
sina ord blott ha velat be gossen taga plats. »Lars Jakobsson
förmantes allvarligen taga sig till vara för sådant, eljest får han
straff. Pojken förmantes, att ingen härefter utvisa eller nämna,
ej hålla dessa för Guds änglar, som han menar; får icke gå
här i kyrkan mera!» Yttermera bestämdes, att han skulle få
»litet af de fattigas penningar» och efter två dagar skaffas ur
staden. Då slottsfogden och borgmästarne voro med vid sakens
handläggning, är det väl troligt, att visgossen också
omedelbarligen avlägsnades och därmed ett smittämne, som eljes kunnat
ge upphov till en epidemi här likaväl som i Stockholm.
Alldeles spårlöst skulle dock denne visgosses besök icke
bli. Även i Uppsala skulle rättens vårdare få anledning att
taga befattning med trolldomsmål. Borgmästare voro vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
