Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trolldomsprocesserna i uppland och uppsala
2 O I
tid Sam. Cadow och Joh. Bergh. Den förre avled emellertid
snart och efterträddes i justitieborgmästarämbetet av förre
rådmannen Thorn. Lohrman. De voro, såsom det visar sig,
samtliga män, som skulle komma att handlägga de väckta
trolldomsmålen med förstånd och efter förmåga avstyra alla
vidlyftigheter.
Den 19 maj 1675, sålunda några veckor efter visgossens
verksamhet anförde ett par borgare klagomål inför rådhusrätten
i anledning av ett timat bortförande av barn till Blåkulla.
Anders Gröning anförde sålunda, att hans 8-åriga dotter Brita vid
Distingen börjat bortföras. Efter en tid hade hon dock fått
vara i fred, tills visgossen ankommit till staden. Denne hade
hos Sven Olssons träffat flickan och sagt: »Du varder förder,
och du hafver läst där — i Blåkulla — uti boken.» Flickan
nekade väl, men gick genast hem till modern och talade om
gossens ord. »Och sedan», heter det, »begynte hon säga, att
hon blef förder.» Mera hade icke behövts för suggestionen.
Nu bortfördes även Nils Båtmans flicka. — Borgaren Matts
Hansson berättade, att hans syster, hustru Margareta, hade en
gosse och en flicka, som nu fördes till Blåkulla. Visgossen
hade vid ett tillfälle följt hans hustru på Ladugatan, där dessa
och andra barn lekte, och då sagt, att de båda nämnda barnen
fördes bort. Barnen hade sedan bekänt, att de fördes av en
hustru från Tensta. Då modern föregående dag frågat barnen,
om de ännu fördes, hade de svarat: »Törs intet bekänna, ty hon
undsäjer oss, att hon skall gå illa åt oss.» Nu när hon, sedan
de bekänt, gick om dem på gatan, såge hon så ond ut. Matts
Hansson nämnde slutligen två andra barn som fördes bort.
Det var alltså enligt dessa uppgifter blott sex barn, som i
Uppsala fördes till Blåkulla.
Båda borgarne blevo av rätten förmanade att flitigt läsa
för barnen och själva föra ett gudligt leverne, så torde denna
plågan med Guds hjälp återvända eller själva gärningen de
brottsliga till straff" komma i ljuset.
Myndigheternas lugna och förståndiga behandling av det
fall, som nu skildrats, torde ha dämpat alla gryende tendenser
till ett epidemiskt trolldomsväsen i staden. I varje fall höra vi
1 ULA. Uppsala rådsturätts protokoll ’’Is 1675.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
