Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 4
emanuel linderholm
Gud stadigt hålla, fast dhe detta faslige syndastraffet
underkastade äro».
»Synes alltså» heter det slutligen, »som oss alt här til i
detta beklagelige wäsendet förekommet är, att sådane
blodz-domar böra grundas antingen på en richtig och sund egen
be-kennelse eller och på säkre och faste realiteter, såsom för ögonen
stående gärningar, trollwärktygz brukande och andre sådane
giltige och bindande skähl af samma art eller och på laggille
och trowärdige witnen, hvilkas witnesbörd icke på illusionen
grundat är.»
För den, som följt det tidigare processförfarandet i
storprocessernas tid och de tankegångar, som det vilade på, kan
ingen oklarhet råda om betydelsen av detta yttrande från landets
främsta domkapitel och teologiska fakultet, ty personerna i dessa
båda voro ju i det närmaste identiska. Nästan varje sats har
i detta ovanligt klara och skarpsinniga aktstycke sin betydelse,
varje sats representerar ett framsteg och en frigörelse. För oss
är allt detta självklart, för dessa teologer innebär utlåtandet ett
övervinnande av de allra största svårigheter, betydde det
brytningen med månghundraåriga vidskepelser och fördomar.
Kapitlets betänkande innebar i själva verket så många
restriktioner, så mänga om och men för en regelrätt traditionell
Blåkulla- och trolldomsprocess, att en sådan svårligen kunde komma
till stånd, därest allt detta skulle iakttagas för en persons
dömande.
Det ledsamma var blott, att kapitlet och fakulteten i dess
helhet icke mäktade vidbliva detta yttrande, som tvivelsutan
genomdrivits af Prof. M. Brunnerus,1 utan i novemberyttrandet,
sannolikt till följd av de adjungerade norrländska prästernas inflytande,
i mycket återgick till den mera konservativa ståndpunkten.
Närmaste följden av kapitlets utlåtande blev emellertid den,
att K. M. den i6/6 1675 förordnade en kommission av riksråd
och hovrättsmän för att sammanträda i kansliet och rådgöra
om förfarandet och detta på grundval av de yttranden, som
avgivits såväl av landshövding C. Sparre som av Uppsalakonsistoriet.2
1 Se Em. Linderholm, Trolldomsprocessernas upplösning, Hist. Tidskr.
1913, s. 184.
2 RA. Trolldomskommissioner 1675 — 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
