Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2 emanuel linderholm
På rättens fråga om hon kunde »trolla», svarar hon: »Föga för
det jag hafver tjänt en trollkäring, om jag icke det skulle kunna.»
Sålunda kunde hon jämte Blåkullaförandet »sofva» folk.
Påskmorgonen hade hon många gånger gått ansyls kring kyrkan
»och skafvit klockorna med tänderna», samt många gånger
vilat med hustru Marina på kyrktaket. Rätten frågar nu tvivlande,
huru hon som inga tänder hade i munnen, kunde skava med
tänderna. Svaret kommer säkert och avväpnande: »Det är väl
flera, som skafvit och mist tänderna». Mest var natt mellan
klockan 12—1 reste hon till Blåkulla. På fråga om smörjandet,
svarar hon: »Hvad jag smörjer eller intet, skall det skee, när jag
nämner änglarna mina, som äro öfver hundrade tusen djeflar».
När rätten, häpen över hennes Blåkullaskildringar, spörjer »huru
länge hon skall tjäna satan», ger hon det ohyggliga svaret, att
hon det skulle göra, »så länge lifvet sitter i henne».1
Rådhusrätten företog ingen ny rannsakning med den arma
förfallna människan utan remitterade henne till kommissionen.
Det är nämligen om denna kvinna vilken Stiernhöök berättar i
brev till Coyet, daterat Uppsala den 27 oktober.2 S. meddelar,
att hon nu befunnits hava sig »själf grufveliga försmädelser och
sathans dyrkan påbördat». Hon förnekade nu, att hon övat det
och hade »allenast i sin ovett» sagt detsamma. Dock erkände
hon fortfarande, att hon under sin tjänst hos David Bagares
hustru av denna förts till Blåkulla två gånger, varom också en
manlig tjänstekamrat vittnat i Stockholm.
Det vill av ordalagen i S:s brev synas, som om han vore
böjd att tro, det kvinnan påbördat sig de angivna
trolldomsbrotten och att därför en vändning i hans liksom även i hans
bisittares uppfattning inträtt. Detta vore ju rimligt nog att
antaga, då man med säkerhet kan förutsätta, att upptäckterna i
Stockholm och Hiärnes märkliga inlaga av den 3 oktober i
slutet av månaden måste varit bekanta i Uppsala och ofelbart måste
anses ha gjort sin verkan.
Säkert är, att Uppsalakommissionen erhöll underrättelse om
vad i Stockholm passerat. Vid föredragningen i rådet den 23
oktober av Uppsalakommissionens resolution fann Gust, de la
1 Så långt Uppsala rådsturätts protokoll i ULA.
2 RA. Kommissorialrätten i Stockholm 1676—77 Acta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
