- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionde årgången, 1930 /
226

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Westin, Gunnar, Sven Roséns Amerika-år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

GUNNAR WESTIN

Sven Rosén i dec. 1746 nådde Amerika, som nedan synes, var
han i ett ressällskap, där den endast 25-årige, nyinvigde biskop
J. C. F. Cammerhof hade ledningen. Denne högt begåvade man
var gripen av svärmeriet, och när Spangenberg, som nu var
biskop och förestod den amerikanska herrnhutismen, icke ville
följa den nya riktningen, uppstod en spänning mellan de två.1
Den svärmiska riktningen stärktes genom Wattevilles ankomst
hösten 1748. Det syntes, som om Cammerhofs nit skulle segra,
och herrnhutiska historici anse, att de amerikanska »bröderna»
skulle ha dragits över till svärmeriet, om icke Cammerhof dött
redan 1751, icke fullt trettio år gammal.

När Sven Rosén i slutet av 1746 anlände till Amerika, var
den svenska lutherdomen därstädes på sina håll starkt hotad av
whitefieldianer och herrnhutare. Med de senare fördes en livlig
fejd. De tre svenska pastoraten, Wicacoa vid Philadelphia (nu
inom staden), Christina, nuvarande Wilmington, ungefär fyra
svenska mil nedanför Philadelphia, samt Racoon och Pennsnecks
församlingar på Jersey-sidan av Delaware, blevo oregelbundet
försedda med präster. Efter J. Dylander i Wicacoa, som dog
1741, kom Gabriel Næsman hösten 1743. Næsman har själv
beskrivit tillståndet, huru »genom Whitfieldier och Moravier»
en säd såtts bland församlingens medlemmar, vilken »på en tid
här i landet öfverhand tagit och förqväft alt godt upsåt», och
därtill var en del »afgången till andra Religioner och Secter».2

Næsman tog itu med arbetet att få samling och enighet,
reste flitigt omkring och tog, enligt vad kyrkboken och Israel
Acrelius’ vittnesbörd ge vid handen, upp ett nybyggnadsarbete
från grunden.3 Särskilt hade Næsman svårigheter med herrn-

1 Sven Rosén drogs såsom nyomvänd herrnhutare lätt över till den
nya riktningen, särskilt när han hade sällskap med en så fascinerande man
som Cammerhof. Brev från Rosén visa, att han kunde använda svärmarnas
vokabulär. Se t. ex. brev till A. Hilleström och P. Werwing. Em.
llnder-holm, Skrifter och bref af Sven Rosén (Uppsala 1910), s. 294 ff.

2 Records of Gloria Dei Church (Old Swedes’), Philadelphia, 1636—
1760. Denna kyrkobok saknar paginering. Årtalet 1636 innebär en
feluppgift.

3 Acrelius berättar i sitt nedan angivna arbete, s. 283, att Næsman
fem gånger utlyste kyrkostämma utan att så många kommo, att något
kunde uträttas. Slutligen fick han en sådan till stånd. Acrelius har på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1930/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free