Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Angreppen på prästeståndet och dess privilegier 1765—69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L 6 2
HANS CNATTINGIUS
ekonomiska position framdrogs och utgavs ett »Prästerskapets
bevis wid riksdagen 1686, at dess löningar och inkomster, ey
böra efter det höglofliga ridderskapets förslag rubbas och minskas,
utan fast mehr efter Guds ord och werldslig lag oklandrade
hägnas och bibehållas»; Uppsala 1768. Den sista skriften i
ämnet trycktes i Skara 1769 av en okänd författare; dess titel
är »Utdrag ur Swea rikes ecclesiastique wärk om tionde; samt
huruvida det synes af adelens sätesgårdar den bör utgiöras eller
ej, med anmärkningar wid hwarje förordning»; 16 sidor kvarto.
Som synes fördelade sig skrifterna tämligen jämnt på båda
sidor. De utan all gensägelse mest betydande och elegantaste
inläggen i debatten gjordes av Botin och Eberhardt, och då
deras skrifter innehålla de viktigaste argumenten å ömse sidor,
vill jag vid framställningen av de båda parternas
huvudsynpunkter förnämligast hålla mig till dem.
Eftersom de gällande privilegieförordningarna från 1723 icke
voro entydiga på den omstridda punkten, och även direkt
visade tillbaka på äldre stadgar, blev både för adeln och
prästerskapet huvuduppgiften att i äldre lagar och förordningar vinna
stöd för sin tolkning av 1723 års privilegier.1
Av största vikt blev uppfattningen av naturen hos detta
adelns påstådda privilegium i äldsta tid. Botin och
»Oförgripe-lige tankar» intog här den ståndpunkten, att den egentliga adeln,
»riddare och svenner», som de principiellt skilde från frälset,
redan under den tidiga medeltiden varit fria från alla utskylder,
till såväl krona som kyrka, alltså även från tertialtionde, och
ägt gårdar av säterikaraktär.2 Så länge det icke påvisats, att
säteriernas frihet från tertialtionde uttryckligen upphävts3, ägde
medeltidens och reformationstidens påbud om allmän
tiondeplikt, även för frälse, ingen tillämpning på säterierna.
Prästerskapets talesmän, Eberhardt, Hof, Westman och
Lilliestråle, äro å andra sidan ense därom, att allmän lag sedan
’ Brusewitz, Frihetstidens grundlagar. Sthlm 1916. Jfr adelns
privilegier § 8 och prästeståndets § 4. Det senare tillförsäkras där all dittills
åtnjuten tionde efter 1638 års stadga eller särskilda bestämmelser.
2 »Anmärkningar», sid. 9—13. »Oförgripelige tankar» sid. 2.
3 »Anmärkningar», sid. 12. »Oförgripelige tankar» sid. 2 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
