Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Angreppen på prästeståndet och dess privilegier 1765—69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGREPPEN PÅ PRÄSTESTÅNDET OCH DESS PRIVILEGIER I 7 6 5-69 I 7 5
de grunder, på vilka prästeståndet byggde sin rätt att vara ett
eget stånd. Härvid vänder sig Hof icke direkt mot någon skrift
eller person, men man får dock det intrycket, att han känner
sina motståndare och icke anser dem alldeles ofarliga. På grund
av allt detta förefaller det tämligen försvarligt att till
behandlingen av broschyrstriden och angreppen på prästeståndet dessa
år foga ett kort omnämnande av denna skrift och vad därmed
sammanhänger. Som synes är det svårt att beträffande hela
denna diskussion om representationen erhålla påtagliga fakta.
Vi veta icke, vilka motståndare Hof går till strids mot, ej
heller deras antal. Har kanske prästeståndets insats 1765—66 på
en del håll framkallat en längtan att bli kvitt dessa myndiga
prostar, vilken förmått öka mottagligheten för de
Nordencrantzskt-fysiokratiska idéerna?
Hof motiverar riksdagsmannarätten med fyra skäl, 1:0 ett
urgammalt, lovligt och lagligt bruk, 2:0 prästerskapets
egendomar och tionde, 3:0 det skick, som bör vara i en kristen
församling och 4:0 naturliga billigheten. Särskilt utförligt
uppehåller sig Hof vid det andra skälet, §§ 8—11. Sid. 67 f.
anknyter han till de N:ska, fysiokratiska idéerna om
representationen, gör visserligen genast en reservation för ämbetsmännens
del, men antager så hypotetiskt, att saken är riktig och
undersöker konsekvensen för prästeståndets del. Prästerna böra
alltjämt vara ett särskilt stånd vid riksdagen, påstår Hof, ty de
besitta egendom: prästgårdarna, stomnar, mensal-och
annexhemman, och äro dessutom innehavare av privilegier sedan
urminnes tider. Vidare utvecklas, hur kyrkoherden äger lika stora
rättigheter över sin prästgård som en fideikommissarie till sitt
gods.1 Privategendom ärves enligt naturliga led, medan
prästgården med dess privilegier går från den ena kyrkoherden till
dennes efterträdare.2 Det är värt att observera, att Hof anser,
att dessa gods och räntor skänkts icke till kyrkan eller hela
församlingen utan egentligen blott till kyrkoprästen.3
Men förutom sed och lag samt egendomsinnehavet kunde
prästerskapet ytterligare åberopa två skäl. Det ena var, att
1 »Grunderna» sid. 71.
a »Grunderna» sid. 75 f.
3 »Grunderna» sid. 72 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
