Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Angreppen på prästeståndet och dess privilegier 1765—69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HANS CNATTINGIUS
Vid prästmötet den 9 febr. 1769 fick prästerskapet åter mottaga
föreställningar av sin stiftschef, tydligen i form av en latinsk
oration: »De causis, internis et externis, conviciorum, quibus
infestati fuerunt omni tempore, hodieque infestantur ministri
ecclesiae».1 Slutligen böra vi erinra om de bekymmer, dessa
skriverier förorsakat Stockholms stads konsistorium.
Man gör sig därför knappast skyldig till någon överdrift,
om man påstår, att prästerskapet i stor utsträckning
behärskades av irritation och oro inför riksdagskallelsen 1769.- Det hade
seglat i stadig motvind alltsedan 1766 och fått sin impopularitet
otvetydigt dokumenterad. Ett förnyat angrepp från adelns sida
vore troligt vid den stundande riksdagen, om icke prästeståndet
genom tillmötesgående och eftergifter kunde återställa ett
vänskapligt förhållande. Det förefaller som om önskan om en
dylik hovsamhetens politik varit ett starkt motiv för
prästerskapet, när det skulle taga ställning till den nya riksdagen. I så
fall är det icke uteslutet, att detta önskemål väsentligt bidragit
till ståndets omsvängning från markerad mössmajoritet 1765—
66 till lika markerad hattmajoritet 1769.2 Därmed har väl även
den allmänna flykten över till hattpartiet samverkat, men då
mössorna både i sina principer och i sin regeringsutövning bättre
tillvaratogo prästeståndets sedliga, religiösa och kyrkopolitiska
intressen än hattarna, synes detta enbart icke giva nöjaktig
förklaring till partiförskjutningen, i all synnerhet som den för
prästerskapets del blev kraftigare än i något annat stånd.3 Man
förstår prästernas situation. Ville de förhindra de befarade
angreppen, kunde de icke bibehålla 1765—66 års mösschefer vid
makten, vilkas våldsamma politik de ogillade. Häri såg man
nämligen roten och upphovet till alla de obehag, ståndet sedan
1766 utsatts för.4 Men vad finnes då för utväg i en parlamen-
’ Protokoll, hållet wid prestmötet i Upsala, den 9 febr. 1769.
2 Malmström, a. a. V, sid. 110, 434 f. VI, sid. in.
3 Malmström, a. a. VI, sid. 84, 101, 177.
4 Se t. ex. »Åter något om präster» sid. 3, superintendenten
Lütke-mans och prosten Kreugers yttranden i prästeståndet den 21 april 1769
samt den överensstämmande uppfattning, som hyses i två valtryck från
1771: »Swar til en kyrkoherde, på dess bref, infördt i Dagligt Allehanda
för den 8 martii» (hattvänlig) och »En ömsint och patriotisk prästmans
öfwerläggning hos sig sjelv etc. (mössvänlig).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
