Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
ägnade att giva nationalkänslan en stark eggelse.1
Förutsättningen för att sådana motsättningar mellan olika nationaliteter,
som ju alltid ha förefunnits, skulle kunna komma till uttryck
som ett målmedvetet politiskt program var dock, att det
existerade en inhemsk lekviannabildning, eftersom den kyrkliga
bildningen till hela sitt väsen var internationell och universell. I
den på inhemsk rätt och från 1100-talet jämväl på romersk rätt
grundade rättsåskådning, som de juridiskt utbildade kungliga
ämbetsmännen utvecklade, fingo statsmaktens representanter en
välkommen teoretisk grundval för kampen mot den
internationella kyrkliga rättsåskådningen. Så blev exempelvis tillkomsten
av det franska parlamentet, som från Filip den skönes dagar
hade sitt permanenta säte i Paris, en värdefull tillgång för den
nationella kungamakten.2 Mera direkt odlades nationalkänslan
av den under senmedeltiden framväxande humanistiska
bildningsrörelsen, som genom sitt patetiska intresse för fornhistorien och
sin kult av äran kom att på ett alldeles särskilt sätt befordra
den nationella självmedvetenheten och äresjukan. Främst var
det givetvis furstehoven, som omhuldade dessa strävanden. Men
även hos borgarna i städerna funno humanism och nationalism
med den tilltagande välmågan och den stegrade konkurrensen
en fruktbar jordmån.
Kyrkans styrka hade förutom organisationen varit dess
utformade ideologi. Härutinnan överflyglades den nu av den i
furstemaktens tjänst stående sekulära bildningen. Påvemakten
själv hade för övrigt dragit försorg om att suspendera den
kyrkliga ideologien genom att till förmån för sin absoluta monarki
sätta det kanoniska rättssystemet ur funktion (t. ex.
domkapitelsvalen) och genom att utan betänkande störa freden inom
kristenheten, de »augustinska idéerna» till trots. Det enda någorlunda
fasta i kyrkans position var själva den papalistiska principen,
men även denna vacklade under schismat. T. o. m. en så
kyrkligt sinnad man som GERSON höll före, att man under vissa
omständigheter måste fängsla och rentav döda påven. I själva
verket var kyrkans rättsgrund på glid och den allmänna osäker-
* Jfr Finke, Weltimperialismus und nationale Regungen im späteren
MA, ss. 38 ff.
2 Jfr von Schubert, ss. 40 ff.
2 — 3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
