Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O
GÖSTA KELLERMAN
en internationell representation för kyrkan. De nationella
särintressena voro emellertid redan alltför utbildade för att kunna
sammanjämkas på en dylik kyrkoförsamling. Trots att man på
Baselkonciliet sökte råda bot härför genom en
förhandlingsordning med ämnen som indelningsgrund och ej som i Konstanz
de deltagande nationerna samt trots att allvarliga bemödanden
gjordes att stifta fred mellan de krigförande furstarna,1 så kunde
i alla fall intet resultat uppnås. Konciliet stod ej blott
maktlöst inför de engelsk-franska stridigheterna, det kom också att
självt gå under på grund av den nationella splittringen.
England hade ordnat för sig på egen hand och när Frankrike ej
kunde förmå påven att återvända till Avignon, föredrog det att
gå samma väg, vilket skedde genom den pragmatiska sanktionen
i Bourges år 1438. Till sist stod Baselkonciliets enda hopp till
Tyskland. När de tyska furstarna efter kejsar Sigismunds död
övergåvo det, var det därför också slut med denna
representation för kristenheten. Denna oförmåga från de nationella
representanternas sida att uppträda samfällt i kristenhetens vitala
frågor medförde visserligen en ny storhetstid för påvedömet.
Ledningen av kyrkan övertogs åter av den romerske påven, som
hade traditionen för sig och som dessutom i sin maktutövning
ådagalade all erforderlig smidighet. Genom överenskommelser
med de olika staterna kunde han arrangera en effektiv »modus
vivendi». Men denna påvens seger över konciliarismen innebar
dock ej någon ny universalismens aera. Det var nationalismen,
som hade givit utslaget till sin förmån. Blott genom att
anpassa sig efter dess krav hade påvemakten lyckats hålla sig
uppe. I beaktande härav betyder det försvinnande litet, att
universalismens och internationalismens apostoliska grundsats
teoretiskt allt fortfarande stod fast.2
Till full evidens skulle avsaknaden av en kristenhetens
inbördes solidaritet framträda, när vid 1400-talets mitt turkarna
hotade det byzantinska rikets bestånd och detta slutligen år 1453
störtade samman inför påfrestningen. De kristna staternas
maktområde nådde nu ett andra minimum nära nog jämförligt med
1 Bursche, Die Reformarbeiten des Basler Konzils, ss. 8 f.
2 Jfr Wallach, Das abendländische Gemeinschaftsbewusstsein im
Mittelalter, s. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
