Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 2. Stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILT. REFORMATION
33
makten. För att underminera Baselkonciliet, som ju hade sitt
trognaste stöd i den tyska kyrkan, befanns den romerske påven
villig att även officiellt medge de tyska furstarna vissa
statskyrkliga befogenheter. Början gjordes med kejsar Fredrik III,
vilken inför de fördelar för sina egna arvland, som han så kunde
vinna, ej drog sig för att uppge den traditionella uppgift att
vara »advocatus ecclesiae», som av ålder ålegat kejsaren och som
ännu Sigismund tagit på allvar. Nästan ännu viktigare var det
emellertid att vinna de tyska territorialfurstarna. Genom att
Brandenburg och Mainz trädde över på Roms sida, var saken
avgjord. Mot vederbörliga privilegier återgingo nu de tyska
furstarna under Roms obediens. Huvuddokumentet var
Wien-konkordatet av år 1448. I stort sett blev det grundläggande
för de kyrkliga förhållandena inom »natio Alamanica», dit även
Skandinavien ansågs höra. Visserligen vann det ej utan vidare
erkännande i Tyskland utan måste kompletteras med en rad
andra överenskommelser. A andra sidan respekterades ej
konkordatet helt av påvestolen, i enlighet med dess autokratiska
grundsatser.1 Dock ansågs Wienkonkordatet ha full
rättsgiltighet och det var den fasta punkten vid förhandlingar och
klagomål.
Den fördel, som påvestolen drog av affären, var, att den i
Wienkonkordatet fick sina rättigheter fixerade. Dessa voro följande:
1) Påvestolen fick fritt förfoga över alla kyrkliga befattningar,
som i vid mening voro »apud sedem apostolicam vacantes»
(d. v. s. i enlighet med Benedikt XII:s konstitution Ad regimen
av år 1335).2 2) Förbehållen beträffande de kanoniska valen i
’ Jfr GEBHARDT, Die gravamina der Deutschen Nation, ss. 15, 20 ff.,
33, 48.
2 Se Haller, Papsttum und Kirchenreform I, ss. 125 f. Dessa
reservationer innefattade platser, som blivit lediga genom innehavarens död
eller avsägelse vid kurian, genom en av påven företagen avsättning,
förflyttning eller invigning eller genom kassering av ett val eller en
postula-tion, samt överhuvudtaget alla befattningar, som måste uppges på den
grund, att den föregående innehavaren genom påvlig disposition erhållit
en ny plats. Slutligen inbegrepos däri alla kardinalers, kuriala tjänstemäns
och gästers befattningar. Jfr werminghoff, ss. 47 ff, samt HüBLER,
Die Constanzer Reformation, s. 167, not 7. Wienkonkordatets text är
tillgänglig i Mirbt, Quellen etc., ss. 178 ff.
3 — 3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
