Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 2. Stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O
GÖSTA KELLERMAN
prophanae», som anginge kejsarens majestät, rike och arvländer,
ej skulle upptas inför påven utan hänvisas till det kejserliga
tribunalet.1 Han höll jämväl på att kyrkans män skulle äga
hans tillstånd för att få hänvända sig till kurian. Verkligt
»placet» kom också att införas i Tyskland. I Sachsen skall
det ha praktiserats från mitten av 1400-talet, i Bajern infördes det
av hertig Georg 1491 och i Österrike under Maximilian.2 —
Höjdpunkten i fråga om påvliga eftergifter till statsmakten nåddes,
när Sixtus IV i 1482 års konkordat med Spanien medgav
konungaparet att utöva »placet» och »recursus ab abusu».3 Genom den
säregna spanska inkvisitionen kom den kyrkliga rätten t. o. m.
att direkt engageras i statens tjänst. I 15 16 års franska konkordat
slutligen bestämdes, att alla processer utom »causæ maiores»
skulle avgöras inom landet.4
Den andel i beskattningen av kyrkan, som påvarna alltifrån
1200-talet medgivit statsmaktens representanter och som i
synnerhet Avignonpåvarna funnit vara ett lukrativt bytesobjekt5,
måste givetvis i särskilt hög grad ha berott av de växlande
politiska omständigheterna. De överenskommelser, som sålunda
träffades mellan stats- och påvemakt, äro närmast att rubricera
som affärsuppgörelser. Ä ömse håll försökte man få ut mesta
möjliga valuta av transaktionen, varvid furstarna ingalunda
skydde maktmedel. Från statens synpunkt var det
naturligtvis också av högsta vikt att sätta rimliga gränser för
kapitalexporten. — Såväl i England som i Frankrike hade Bonifatius
VIII:s bulla Clericis laicos framkallat ett intensivt motstånd med
för påvemakten ödesdigra följder.6 Hela senmedeltiden igenom
var också beskattningen en huvudfråga i förhållandet mellan stat
och kyrka. Attacken mot påvens beskattningsrätt hade väl på
det hela taget avvärjts genom Baselkonciliets misslyckande. Men
i oförminskad grad kvarstod det som en nödvändighet för påven
att förläna statsmakten ej blott politiska utan även ekonomiska
* von Srbik, ss. 214 f.
2 Kaser, Deutsche Geschichte zur Zeit Maximilians I, s. 366. von
Schubert, s. 51, not 3.
3 Hermelink i Krügers HB III, s. 45.
4 Pastor IV: 1, s. 579.
5 Haller I, ss. 50 ff,. 116 ff, 136 ff, 381, 400, 403.
6 Jfr Haller I. ss. 377 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
