Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 3. Reformsträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
ställa generalreformationen skulle tre omutliga och tadellösa
visi-tatorer tillsättas. En annan av Pius’ handgångne män, biskop
Domenico de’ Domenichi, framlade en annan reformplan, vari
han bl. a. utdömde nepotism, besticklighet och ämbetsjägeri
samt tillrådde föredömlig enkelhet vid kurian, ersättande av
det rådande sportelsystemet med fast lön för abbreviatorer och
medlemmar av Rota samt sparsamhet vid utdelandet av avlat.
Aven föreslog han, att biskopar och andra kyrkliga
befattningshavare skulle tillhållas att iakttaga sin residensplikt, — en av
de få åtgärder, som verkligen kom att vidtagas.
Dessa reformförslag äga sitt egentliga intresse därigenom,
att de visa, hurusom man även på högsta håll inom kyrkan
insåg, att det krävdes reformer jämväl av det kuriala systemet.
Man tänkte sig tydligen allvarligt in i möjligheten av partiella
reformer även där. Men ju längre eftértanken varade och ju
längre alla illegitima intressen fingo göra sig gällande, desto
obenägnare blev man att verkligen genomföra planerna. Den
reformplan, som den av Pius tillsatta kommissionen kom att
framlägga sommaren 1464, var påfallande tunn och gick
väsentligen blott ut på att inskränka kardinalernas lyx. Pius II:s
omorganisation av abbreviatorkollegiet var vidare knappast någon
åtgärd i reformvänlig riktning. Tjänsterna här såldes till en
sammanlagd summa av 30,000 dukater (som visserligen anslogos
till korståget).1 Ändå företer Pius II:s pontifikat i jämförelse
med det senare renässanspåvedömet (alltifrån Sixtus IV:s tid)
en relativt ljus bild. Den allmänna tendensen var i alla fall
reformvänlig. Flera smådrag, som vittna härom, kunna tilläggas.
Från vår synpunkt är det av särskilt intresse, att den år 1463
som nuntie till Skandinavien utsände Petrus Bosham erhöll i
uppdrag att reformera klerus här. I Köln understödde Pius
ärkebiskop Dietrichs reformatoriska strävanden. Ävenså
gynnade han den för sin stränghet kända kartusianorden och den
observanta riktningen bland minoriterna. Inom dominikanorden
blev den ovärdige generalen Auribelle avsatt av Pius.
När emellertid år 1464 kort efter varandra såväl Pius II
som Nikolaus från Kues föllo ifrån, tyckes det vara slut med
1 v. Hofmann, Forschungen zur Geschichte der kurialen Behörden I,
ss. 122 f.
4—3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
