Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 3. Reformsträvanden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
görelsen, tid efter annan försök härtill.1 Men dessa försök voro
redan på grund av de politiska konstellationerna utsiktslösa.
Aven saknade de den inre kraften att kunna rycka folk med
sig, då de väsentligen ej voro annat än intressepolitik.
4. Kultur» och bildningsrörelser.
Mångfaldiga försök ha gjorts att fånga renässansens väsen.
Från kyrkohistorisk synvinkel har ämnet mest ingående
behandlats av wernle i hans skrift »Renaissance und Reformation»
(1912) samt av Troeltsch i en uppsats med samma titel (1913).
Enligt Wernle innebar renässansen, att de estetiska värdena sattes
över de religiösa och att religionen själv i stor utsträckning blev
en stämningssak. Renässansens religion var »die Kultur des
Schönen in allen seinen Stufen von der platonischen Idealität
bir zur Freude am Gemeinen und Obszönen sobald es in
an-mutiger oder vvitziger Form sich gibt».2 Troeltsch åter har
framhållit, att det avgörande icke var den ohämmade
individualismen, såsom exempelvis Dilthey velat göra gällande, utan en
förändring i intresseriktningen.3 Det nya intresset riktade sig
mot detina världens goda -— makt, rikedom och livsintensitet —
och det avsåg icke skapandet av något nytt, utan blott
utnyttjandet av livets resurser, sådana de förefunnos.4 Denna
utläggning torde dock behöva en modifikation. Livsåskådningsmomentet
har varit starkare, än Troeltsch låter påskina. Troeltsch betonar
också själv, att denna allmänna inställning i sin konsekvens ledde
till, att renässansen ställdes i motsatsförhållande till den rådande
asketismen. Det torde böra tilläggas, att denna reaktion även
gestaltade sig som en monistisk reaktion mot den gängse
dualismen. Därvid kunde man anknyta till tidigare platonska
strömningar. För övrigt har, enligt Troeltsch, avsaknaden av en
religiös metafysik och idealism alstrat benägenhet för ett
förutsättningslöst och relativistiskt tänkande, en benägenhet, som dock
1 Jfr Gebhardt, Die gravamina der Deutschen Nation gegen den
römischen Hof.
2 Ss. 45 f.
3 Gesammelte Schriften IV, ss. 267 ff.
4 Jfr Brandi, Die Renaissance in Florenz und Rom, ss. 8 f.:
»über-natiirliche Motivierungen weichen praktischen Zwecken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
