Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
cenatskap för konsten och kulturen, som påvarna nu utövade,
var likvisst ingen positiv insats, allraminst med hänsyn tagen
till deras kyrkliga ämbete. Praktlystnad, slapphet, ytlighet,
moraliskt förfall fingo däremot sitt hemvist vid kurian och spridde
sin destruktiva verkan vida omkring.
Lättare påvisbar är den bildningsrörelse, som går under namn
av humanismen. Ehuru den har samverkat med och ingått som
ett element i renässanskulturen, så böra dock de båda
strömningarna principiellt hållas isär. Möjligen kan det sägas, att
humanismen är den sida av renässanskulturen, som är riktad
bakåt i tiden. Ty det är först genom renässansandan, som
humanismen frigöres. Likaväl kanske det dock skulle kunna sägas,
att det är den fullmogna humanismen, som utlöser
renässansandan.
Studiet av de antika författarna hade väl bedrivits hela
medeltiden igenom. Men de antika bildningselementen hade
därvid inpassats som en underbyggnad i den kyrkliga
enhetskulturen. Långt ifrån att divergera från denna, utgjorde de i
stället en välkommen förstärkning. Det förefanns, såsom
JOA-CIIIMSEN träffande uttryckt det, ingen arkimedisk punkt utanför
den kristna enhetskulturens moraliska och intellektuella värld,
innan antiken som helhet ställts emot det skolastiska systemet.1
Denna utveckling hade givetvis krävt en avsevärd tid. Alltifrån
i ioo-talet hade antiken så småningom utsträckt sitt inflytande
allt vidare.2 Juridiken och även teologien hade därvid starkt
påverkats. Men först vid slutet av 1200-talet, alltså ungefär
samtidigt med senmedeltidens begynnelse, har det antika
inflytandet hunnit så långt, att det infiltrerat alla det andliga livets
områden. PETRARCA blev den egentlige banbrytaren. Det är
karakteristiskt, att det varit sinnet för klang och rytin, som fört
honom till hans Cicerokult.3 Samhörigheten med renässansen
markeras starkast av den dominerande esteticismen. Retorisk
1 Joachimsen, Vom Mittelalter zur Reformation, s. 445. Jfr dens.,
Aus der Entwicklung des italienischen Humanismus, ss. 190 ff. Enligt
sistnämnda undersökning liar termen »humanitas» lancerats av Salutato och
innebar »virtus et doctrina». För en Bruni åter innebar den väsentligen
»levnadsstil» (ss. 200, 217).
2 Goetz, Renaissance und Antike, s. 240.
3 Voigt, Die Wiederbelebung des classischen Alterthums I, s, 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
