Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
ende. Det mest vägande bidraget till den polemiska litteraturen
gav emellertid Valla genom sin dialog »De professione
reli-giosorum». Häri framhöll han bl. a., huru mycket förnämligare
det vore att av fri vilja och kärlek till Gud leva ett dygdigt
liv än att låta fruktan och nödtvång bestämma sig (»perfecta
caritas foras mittit timorem. Si non timuisses te aliter non
posse deo placere, perfecto numquam te alligasses»).1 —
Överhuvud kom motsättningen mellan den bildade
lekmannaopinio-nen och munkordnarna att väsentligt skärpas genom
humanismens inflytande. Att enskilda munkar (med
kamaldulensgene-ralen Traversari i spetsen) tillägnade sig den nya bildningen,
kunde naturligtvis ej hjälpa upp saken.
I kraft av sitt estetiska bildningsideal måste humanismen
också reagera mot den härskande skolastiken,2 Kritiken blev
emellertid väsentligen negativ. Man hade ej någon ny
vetenskaplig metod eller något nytt filosofiskt system att sätta i
stället. När humanismens största vetenskapliga talang, valla,
i Dialecticæ disputationes gentemot skolastiken skulle ställa
upp utgångspunkterna för det humanistiska tänkandet, hade han
ingenting annat att komma med än det sunda förståndet och
språkets lagar. Emellertid ansåg han »certitudo principiorum»
vara nödvändig för »consensus opinionum» och krävde en
reform av logiken, varmed han anslöt sig till den averroistiska
skolans upplysningsverksamhet.3 Än så länge var detta dock
blott en ansats. Man inskränkte sig på många håll till en
populär pragmatisk livsfilosofi efter antika mönster. Ej ens den
platonska skolan nådde över dilettantism. Det var en bildning
mera på bredden än på djupet. Fanns det någon urvalsprincip,
så var denna i regel av estetisk eller praktisk art. Vid
universiteten, där humanismen vann insteg nästan omärkligt och utan
någon egentlig kamp, kom dess inträngande väsentligen att
betyda, att man upptog det humanistiska latinet, verskonsten, den
ciceronianska brev- och talstilen samt studiet av grekiska och
1 Vahlen, Laurentii Vallæ opuscula tria, Bd 62, s. 130.
2 Jfr Voigt II, ss. 456 ff., och Joachimsen, Aus der Entwicklung des
italienischen Humanismus, ss. 191 ff.
3 Joachimsen, s. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
