Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
försvann den bland de patriciska ledamöterna. I stiftsstaden
Brandenburg voro år 1491 av 32 domkapitelsmedlemmar blott
13 adliga. Likväl fanns det bland dessa blott en ledamot med
akademisk titel.1
Även nunneklostren voro till stor del ingenting annat än
försörjningsanstalter för adeln och patriciernas ogifta döttrar.
Enligt Werner samverkade flera orsaker härtill. Adelsdamerna
hade ju ej samma möjligheter att förtjäna sitt uppehälle som
de lägre ståndens kvinnor. Nunneklostren kunde vidare ej ägna
sig åt själavård och voro således mera beroende av nunnornas
hemgifter. Slutligen passade nog också det kontemplativa livet
de högre stånden bättre. Ej blott augustinklostren, utan även
premonstratens- och cisterciensklostren, samt t. o. m.
klariss-klostren voro övervägande adliga. Denna utveckling tyckes
snarare ha till- än avtagit under senmedeltiden. En proletär
karaktär synes däremot på det hela taget beginhusen ha ägt.
Dock funnos även enstaka förnäma patriciska beginkollegier.2
Vad munkklostren beträffar, fanns det blott få helt adliga.
De gamla högadliga benediktinklostren hade sett sin tid. S:t
Gallen upphörde att vara högadligt under Martin V, Reichenau
öppnades för lågadeln omkring år 1430 och i Werden höll
Bursfeldkongregationen sitt intåg år 1474. Dock hade adeln
förskaffat sig makten i en del kloster, som förut ej haft några
ståndsgränser. Ett säkert fäste hade adeln vidare i
riddarordnarna, ehuruväl dessas betydelse numera var i avtagande.3 De
till sammansättningen mest blandade ordnarna ha tiggarordnarna
varit. Där fanns det folk från alla stånd. Att döma av
"förhållandena i Strassburg på 1300-talet voro emellertid
dominika-nerna mer patriciska än franciskanerna, hos vilka
hantverkarsönerna voro i majoritet. Augustineremiter, karmeliter och
vilhelmiter rekryterades övervägande från skråna.4
Svårare är det att avgöra, hur det ställde sig med det
lägre världsliga klerus. Någon statistik rörande dess
ståndshärkomst kan helt visst aldrig presteras. Men man får dock
1 Priebatsch, ss. 64 f., 71.
a Werner, s. 267.
3 Schulte, ss. 242 ff.
4 Werner, s. 266. Schulte, s. 24;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
